Sophie och Jossan såg på film när jag kom ner och där satt de till nästan 12 då funderade de på om de kanske skulle laga amerikanska pannkakor här är receptet de gjorde man kan tillsätta blåbär, äppelbitar och kanel eller vad man tycker om.
Amerikanska pannkakor
De här pannkakorna är superlätta att göra och passar till en lyxig frukost. Servera med stekt bacon eller lönnsirap. Tillsammans med glass eller grädde och sylt blir de en mumsig efterrätt. Bakpulvret gör att de jäser i pannan.För 10-12 stycken behövs:
- 2 ½ dl vetemjöl
- 2 tsk bakpulver
- ½ tsk salt
- 1 msk socker
- 2 ½ dl mjölk
- 2 msk smält smör + smör till stekning
- 1 ägg
Blanda ihop de torra ingredienserna till smeten. Vispa sedan i mjölk, smör och sist ägget.
Stek pannkakorna i lite smör i en stekpanna. När du ser bubblor på översidan på pannkakan är den dags att vända.
Tjejerna stökade i köket och jag läste mail och meddelande och jag blev riktigt glad idag. Kan vara så att det händer roliga saker iallafall mitt i allt elände men jag berättar mer när jag vet att det blir av.
Lotta som bor i USA skrev och frågade om Sophie inte ville ha något från USA som skulle kunna göra henne glad och gissa en tjej som blev glad, mina barn hade ju en lista med saker jag skulle köpa när jag skulle ha åkt den 28 augusti så ja hon blev jätte glad och jag skriver till dig Lotta och tackar dig för omtanken.
Ja vad har mer hänt jag fick ringa till Q82 och höra om det var någon som ville skriva ut Sophie och berätta om bilderna och sa att de hade inte ringt igår som de sa, de sa att någon läkare ringer tillbaka snart. Under min väntan av att de skulle ringa pratade jag med Maria det var längesedan vi pratade så det blev ett långt samtal. Q82 ringde tillbaka på mobilen och det var en kvinnlig läkare som vi träffat vid ett tillfälle, hon undrade hur Sophie mår och jag sa att hon är genomförkyld och har ont i huvudet men det är ändå bättre. Ok sa hon då skriver vi ut henne nu från avdelningen och sedan så kommer ni få ett telefonmöte med 2 läkare i nästa vecka och jag är sjukskriven nästa vecka med. Vi fortsatte prata för hon undrade om det här med att Sophie kanske skulle prata med en psykolog/kurator och jag sa att jag tycker det vore bra men Sophie vill inte hennes egna ord " Mamma det blir så verkligt då att jag är sjuk och jag vill inte" läkaren reagerade på samma sätt som en normal människa gör det gör ont att höra och mitt hjärta gråter floder hon är allt bra förståndig vår lilla flicka. Kanske är det bättre att vänta till efter operationen och vi kommer aldrig att tvinga henne att prata. Vi pratade en liten stund till och hon berömde oss för att vara väldigt kloka och klarsynta i en tid som är väldigt rörig. Vi la på och hon hoppades att vi skulle få ha en bra helg.
Ja tacka för att vårt liv är rörigt när ingen inom läkarvården heller verkar veta hur man ska göra och behandla oss, vi får syrgas och värktabletter och en otroligt lång väntan eftersom det nu gått 5 veckor sedan vi var på konferensen och bilder skickades till USA ska det ta så lång tid? Är det bra eller dåligt? Givetvis vill de göra det som är det bästa och jag har all tillit till läkarna och det kan vara så att vi upplever denna väntan som otroligt lång och seg. Inatt när jag inte sov så funderade jag på om är det så att allt verkligen blir bra bara för att Sophie opereras det finns ju en tid efter och hela hennes uppväxt och där har jag inte riktigt varit ännu och berört.
Ja tillbaka till tjejerna som åt sin frukost framför TV ochsedan gick de upp och hämtade monopol och de vägrade klä på sig så de var pyjamastjejer. De satt ute till det började åska då packade de ihop spelet och gick upp och såg på skräckfilm "Fredagen den 13" och när Jossan skulle gå hem vid 17 tiden så sa Sophie att jag aldrig fick skicka iväg henne på läger i skogen och jag sa vi har alla varit där när vi varit superskraja efter skräckfilmer men det går över och när man blir tillräckligt vuxen väljer man bort splatterfilmer.
Pelle kom hem vid 17.15 tillsammans med Emma och Sebastian N vi skulle börja laga mat när Marre kommer. Hon hade med sig sallad och 4 matlådor med skaldjurslasange. Jag blev så glad att jag nästan började gråta (har väldigt lätt till tårar nu förtiden) Jag sa att du vet inte vad detta betyder för oss(mig) att inte alltid behöva laga mat för jag har verkligen inte den orken. Hon sa att hon vet precis och det är klart att hon gör hon har gjort en tuff resa själv med sin familj och vet precis vad som behövs. Jag är så väldigt tacksam Marre& Micke för denna omtanke. Hon och Jakob ska komma över imorgon och äta vilket ska bli jättekul.
Emma och Sebastian grillade hamburgare och jag fixade tillbehör och pommes. En av de få kvällar man kunnat sitta ute och njuta ett tag herregud det har varit alldeles för få sådana kvällar och snart är sommaren förbi. Vår konstiga och turbulenta sommar i känslor. Men det bästa är att det kommer många fler sommrar och jag tror vi ska Marre till hjälp och låta Sophie göra en drömtavla om vad hon vill göra när hon blir frisk det är väldigt smart. Jag vet vad den största drömmen är att få åka till Italien och det kommer vi nog göra nästa sommar.
Sophie i Imperia sommaren 2005
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar