I skolan så visade jag bitr rektor hur syrgasen fungerar samt visade instruktionerna. Hon skulle ta det med arbetslaget lite senare. Så tillbaka till busshållplatsen och nu iväg till jobbet. Kändes som det var hur länge som helst sen jag var där. Lite pirrigt var det allt att komma in på jobbet men det var ganska snabbt in i verkligheten fast huvuvdet inte riktigt var med. Jag fick sms om jag måste checka in pppå planet till New York men hallå jag ska ju inte åka så det var att ta tag i det med vår resebyrå och det gick ju att lösa. Ja jag får ha min resa kvar till New York så jag kan åka senare och se på skolorna. Tack Amerikanska Ambassaden och jobbet! Dagen gick i ett huj och sedan hem. Sophie ringde när hon var på väg hem och hon var själv och jättetrött. Jag sa att hon skulle hem och vila och att vi är hemma till 17. Hon blir ensam drygt 1 tim och jag tycker det är läskigt men jag vänjer mig nog. Skolan hade gått bra och de verkar vara som en bra klass. Det var en lärare som Sophie tyckte var lite sträng och det 'är väl ok så länge de är bra. Hon ska ju få ha sin telefon på vibration i skolan men det var inte alla som tyckte det,vi pratade om det och sa du behöver inte flasha med det utan ha den i byxfickan eller pennskrinet. Vi åt middag och Sebastian kom över och åt med oss. Emma stannade hos sin Sebastian. Efter maten så städade jag ur garderoben och Pelle och Sophie drog till City Gross för att kolla skosnören till henne. Sophie gick och la sig ganska tidigt och jag stickade 2 sjalar under kvällen innnan jag kunde gå och lägga mig. Ja så här är ju vilken vanlig dag som helst hos vanliga familjer eller hur? Skillnaden är väl att vi väntar och väntar på en operationstid till en ovanlig sjukdom MOYAMOYA och väntan är inte lätt att hantera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar