Helt otroligt att jag inte behövt skriva av mig sedan i augusti, eller ännu mer otroligt, jag har verkligen inte orkat reflektera över vad som hänt. Det är ett inlägg jag tänkt på att skriva, nu i några månader faktiskt,och idag som ändå är en rätt bra dag,känns som rätt dag.
Men innan dess, är det väl dax för en lägesuppdatering, well, jag lever, har börjat på antidepressiva,vilket funkar, festar fortfarande lika mycket (dricker mindre dock), går i skolan och har min vanliga prestationsångest. Well that´s pretty much it, antingen så är jag i skolan,festar, sover eller gråter.
Nu till det som jag faktiskt vill skriva, mitt offentliga förlåt.
(Kategorisera dig själv, du kan nog de lika väl som jag.)
Till mina fina,fina familj: jag vill att ni ska veta hur mycket jag älskar er. Att jag skäms över att jag har sån ångest för att erkänna för mig själv hur jag behandlar er, att jag i skrivandes stund sitter och skakar för att ni förtjänar så mycket bättre. Jag kan nog inte förstå hur mycket press jag sätter på er, hur mycket skuld jag lägger på er och hur svår jag är att leva med. Jag vill be om ursäkt för att jag inte kan ta ett skämt, en diskussion eller ens göra ett simpelt val. Jag vill be om ursäkt för den smärta jag utsätter er för genom att applicera min egen på er. Jag är ledsen att jag är behöver så mycket uppmärksamhet att mina syskon inte får den de behöver. Jag är ledsen att jag är elak och kall i vissa stunder, att jag beter mig som ett barn och att ni alltid får lösa mina problem. Jag vill inte inse hur jag beter mig, för det känns som jag kan vara vem som helst med er, trots att detta är påfrestande för er. Jag är ledsen för att jag inte kan skriva det här utan att tårarna rinner längst kinderna och att min kropp skakar okontrollerat, jag är ledsen att jag är så trasig som jag är. Men framför allt, jag är ledsen att jag inte uppskattar er på det sättet ni skulle behöva och jag är ledsen att jag inte visar hur mycket jag älskar er.💗
Till mina älskade: Förlåt för att ni måste stå ut med de humörsvängningar och personlighetsförändringar ni måste stå ut med, förlåt för att jag antingen är den mest speedade människan i världen eller den slöaste. Förlåt för att jag inte kan kontrollera mitt humör och förlåt för allt som jag förstört. Jag vill att ni ska veta att utan er, hade jag inte vart jag. Jag vill att ni ska veta hela sanningen, men förlåt, jag kommer aldrig kunna berätta den för er. Förlåt för att jag alltid vill ha er uppmärksamhet också, förlåt att jag alltid ska synas och höras mest, jag vet inte varför jag behöver det. Mitt största förlåt till er är dock, för framtiden, förlåt för att jag kanske en dag kommer tröttna på dig och förlåt för att jag kommer se dig som jag ser resten av mina föredetta kompisar,som att jag kommit så mycket längre än dig. Så förlåt för den potentiella dagen när jag vaknar och tänker att jag växt ifrån dig, för det har jag antagligen inte, vi har nog bara blivit lite för nära. För ni vet hur jag är, jag är rädd för allt som är på riktigt, det är därför jag tar allt som en lek. Så förlåt för att jag är en äkta pain in the ass ibland och för att jag är okontaktbar ibland, och förlåt för att jag är så dålig på att visa hur mycket jag uppskattar er, och framförallt säga hur mycket jag älskar er.💓
Till mina älskare: Förlåt för att jag vill ha något av er som ni inte kan få av mig. Förlåt att jag begär så mycket, när jag aldrig skulle ge dig hälften. Förlåt att jag vet att jag kommer såra dig, fast du ändå inte tror mig. Förlåt för att jag inte kommer att lita på dig, även fast jag har alla anledningar till att göra det. Jag måste be om ursäkt att jag alltid förväntar mig det värsta och att jag alltid kommer jämföra mig med andra tjejer, men dom har ju allt jag inte har. Förlåt till er också, för all den uppmärksamhet jag kräver och att er ibland inte räcker till. Förlåt för alla de gånger jag gjort något, bara för att få en reaktion och förlåt att jag inte skulle lita tillräckligt på dig för att inleda en relation, samtidigt som allt jag vill är att ligga i sängen med dig en lördagkväll, dra händerna genom ditt hår och säga att jag älskar dig, vakna en söndag, laga pannkakor och bli upphånglad mot köksbänken. Förlåt för att jag hatar romantiska klyschor men ändå vill leva i dom. Förlåt för att jag alltid har en backup plan ifall vi inte skulle hända, för bra människor går inte runt med värsta tänkbara scenario i huvudet jämt.
Förlåt för att jag vill något jag inte vågar och förlåt för att jag kommer sluta svara dig när allt blir för äkta. Förlåt för att jag inte vågar låta dig komma nära.❤
Till mig: Förlåt för alla de gånger jag medvetet sårat dig, för alla de gånger som jag hatat dig och för alla de gånger jag velat döda dig. Jag vill sluta beskylla dig för allt som hänt, det är inte ditt fel att folk velat skada dig. Det är inte heller ditt fel att du växte upp över en natt för 5 år sedan, det är inte normalt för en 12 åring att bära ett helt liv på sina axlar på det sättet, det är inte normalt att behöva slåss för sin egen överlevnad, de är inte du som har gjort fel. Förlåt för hur dåligt jag mår och hur dåligt jag tar hand om dig. Förlåt för de skadliga ämnen jag tvingat i dig och förlåt för att jag inte kommer sluta dricka på grund av din fysiska hälsa, för din psykiska hälsa är lättare att fixa. Förlåt att hela mitt liv är i svartvitt och att det är allt eller inget. Jag vill be om ursäkt att den här delen kan bli hur lång som helst, då jag bara kommer på saker att vara ledsen över. Förlåt för att det har tagit mig 5 år att skriva detta och förlåt att jag fortfarande inte lärt mig hantera det. Förlåt för all skada jag utsatt dig för, jag ska försöka älska dig snart💖
Och det viktigaste förlåtet går ut till er alla:
