måndag 10 september 2018

Superhjältelivet



Tänk att jag fyllt 19 år, jag har svårt att greppa det faktiskt.
Jag var så säker på att jag skulle dö för 6 år sen, men tänk att nån stark stjärna där uppe gav mig en chans till. Men de är faktiskt super irrelevant för tillfället, för jag har massa nya grejer att berätta, sånt jag inte redan ältat i 100 år,

I alla fall jag har gått och blivit med jobb, gånger två faktiskt. 
Jag jobbar dels i parkleken Kristallen tis-tors, vilket jag trivs superbra med!
Sen jobbar jag fredag natt och lördag natt på en nattklubb,som heter Södermalm-ett ställe / Anti, där trivs jag också superbra!

Nu undrar kanske ni vad jag gör måndagar och fredagar, och det mina vänner är för närvarande mina sjukhusdagar, men kommer bli sjukhus/plugg/träningsdagar. 
Jag började idag (mån 10/9) på en väntelistgrupp för DBT, vilket alltså är behandlingsformen för borderline. Det är  alltså bara en förberedande kurs jag börjat på, då väntetiden för DBT är 6-9 månader. Men det är bättre än inget! Jag får träffa andra som förstår mina känslor och som framförallt kan sätta ord på mina tankar. Jag har äntligen börjat få den hjälp jag skrikit efter i flera år.

Jag har haft en rätt bra period, men det har vart väldigt mycket känslor, som har vart mer svårhanterliga än vanligt. Jag tror det jobbigaste är att jag verkligen inte kan göra något åt saken, det handlar inte om att jag inte vill kunna fungera normalt och ha normala relationer med vänner och familj. Jag gör inte saker för att få uppmärksamhet, utan jag agerar på mina känslor, jag mår så som jag beter mig helt enkelt.


Det svåraste jag känner med att jobba är att jag vaknar,går till jobbet, kommer hem, äter middag och sen måste jag gå och lägga mig för att orka jobba igen. Sen att jag har två så pass olika jobb, gör att jag har som två olika arbetspersonligheter samt de olika personligheter jag har bland mina kompisar, det är nåt som andra i DBT gruppen relaterade till, det där med olika personligheter, och de beskrev det väldigt bra genom att säga "asså allt blir rätt rörigt". Det var en perfekt beskrivning och jag tror att det gör att jag känner mig som en superhjälte, att jag har ett "normalt" jobb och ett "superhjälte" jobb, vilket jag tror passar mig väldigt bra just nu.

Jag vet inte riktigt vad  mer jag ska skriva just nu faktiskt, så vi hörs vid ett senare tillfälle!