Sophie och Pelle drog iväg till Malmköping för att hämta möbler hos Ulrika och Jörgen på deras land. De åkte vid 8.30 och kom hem vid 12 då hade de levererat sängen och lite husgeråd hos Sebastian. Hemma hade jag gjort lite ute i trädgården och när Pelle var hemma så grävde han en nu grop för rosenbusken som jag trott hade dött. Det var en rosbuske jag fick från min mormors lilla trädgård.En släkttros kan man säga så jag vart väldigt glad att den överlevt.
Jag hade på morgonen läst på lite om moyamoya från den amerikanska sidan för det är så att Sophie idag(söndag) skulle gå på Gröna Lund och vi har varit lite tveksamma till det eftersom Sophie fick den här skräckupplevelsen i veckan. Läkaren på sjukhuset hade sagt att han vet inte vad hon klarar av och inte utan hon måste testa sig fram. Helt sjukt tycker jag för det är ett liv man leker med så därför tänkte jag att jag kollar vad det står på moyamoyacentret. Och mycket riktigt det står att "highspeed rollercoster" inte är något att rekommendera. Pelle har varit motståndare till denna tripp hela tiden för han tänker hur huvdet far runt i alla attraktioner,jag har velat för Sophies skull men nu gav jag mig. Vi fick ha ett snack med Sophie som blev jätteledsen och hennes kompisar som hon skulle ha med sig vad skulle de säga och vad kan vi göra istället. Jag sa att jag tror att de förstår och att de lika gärna gör något annat. Jag höll om Sophie och sa ja de är trist och inte få göra det man faktiskt gjort förut och jag tror att hon någonstans långt inne förstår att vi har rätt och att vi tar detta beslut för att vi är rädda om henne och inte för att vi vill vara elaka. Vi kollade vad man kunde göra istället och vi landade i att bowla och sedan äta på Pizza Hut. Det bestämdes och idag kl fyra blir det bowling och jag tror att Sophie var ganska nöjd med det.
Efter samtalet så åkte Pelle och jag iväg till återvinningen och sedan handlade vi rosjord,vanlig jord och gräsfrön. Vi handlade lite mat också eftersom vi skulle ha middagsgäster.
Hemma igen så gjorde jag en paj till efterrätt och Pelle fixade med rosenbusken. Jag förberedde maten och gjorde mig klar. Sophie satt i soffan mest hela dagen och såg på tv hon är lite snorig och hängig och behövde kanske ha en sån dag.
Vid sextiden så kom Marre och Jakob och maten var ju inte klar men vi tog en liten fördrink och snacks. Sophie fick en bok och en penna av dem. Vi pratade och skrattade och till slut så kunde vi äta och när vi nästan ätit klart så kom det en luftballong som vi trodde skulle landa på vår tomt den gick superlågt, vi sa den måste landa på Västeräng så vi sprang nerför backen jag och Sophie och halva grannskapet och mycket riktigt den landade där men gick sedan upp igen efter ett tag det var flera ballonger som flög lågt så jag undrar om de inte skulle landa på andra sidan Långsjön. Vi gick tillbaka hem och dukade av och åt pajen och det var Jakobs favorit så det var väl tur att jag gjorde en paj med vaniljvisp. Marre frågade Sophie om hon visste vad hon skulle använda boken till och sedan sa hon att hon tänkte att det var en alldels egen bok som hon kan fylla med vad hon vill göra när hon blir frisk eller om hon behöver skriva av sig ilska, sorgligheter,riva sönder ett papper bara för att det känns bra. Sophie försökte berätta om ett collage som Tilda gjort till henne där det bara var kort när det var som vanligt och jag vill att det ska bli så igen Sophie började gråta och det finns så mycket inom henne som inte kommer ut hon bär det med sig och vi vet inte riktigt hur vi ska kunna hjälpa henne. Självklart har hon funderingar och tankar och var ventilerar hon dem? Marre frågade om hon skulle fixa en drömtavla till henne som hon kunde fylla med bilder när allt blir som vanligt igen och det ville Sophie gärna. Vi fortsatte prata lite om gamla tider och skrattade och Sophie försökte lära hunden Wilma att rulla ett varv och hon höll på länge och lyckades nästan. Pelle och Sophie gick och la sig och Marre ville ha en kramstund och hon påpekade att jag är så stel och spänd du måste få bort det. Marre är väldigt bra på att prata och de har gjort/gör en tuff resa själva men kommit längre i sitt arbete med sig själva. Jag tror detta var första gången som jag verkligen grät och grät och grät och berättade hur jag känner det och vad jag bär och Marre bestämde att jag behöver en spadag (jag tror även Pelle behöver det) Klart att vi har spänningar och sover dåligt och funderar och grubblar. Ja vem tar hand om oss, jag håller ihop nu och jag tar hand om familjen på mitt bästa sätt och jag kommer att falla och falla hårt jag är klart medveten om det och Marre sa jag lovar att fånga dig om och om igen.
Jag kanske måste bli tydligare med att vi faktiskt behöver hjälp ibland och det är inte fel att be om det. Vi har och kommer att ha det jobbigt en tid framöver så ja det är nog bara att inse att vi har grymt mycket goda människor omkring oss som vill oss väl och vi ska ta den hjälpen. Och de som idag inte vet hur de ska möta oss och prata med oss ja så är det men vi försvinner inte och vi finns kvar och ni kommer kanske tillbaka sen. Jag känner mig starkare och bättre till mods efter en utrensning av elände och det kommer att behövas fler jag vet det. Vi bearbetar saker på olika sätt och att skriva är ett av mina jag hoppas att resten av familjen hittar sina och om de behöver så får vi hjälpas åt.
Så här trevligt hade vi det igår när det var en av de få kvällar man faktiskt har kunnat sitta ute länge utan att frysa eller bli stucken av dessa hemsak stickmyggor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar