Tionde dagen

Sov oroligt inatt och börjar nu fundera på om man ska ta en tablett och sova hårt. Pelle och jag var uppe en gång var inatt och kollade läget. Vid sjutiden gick Pelle in och väckte Sophie för att göra känseltesten. Hon somnade om och även jag. Vid 9.00 gick det inte att sova mer men jag vägrade gå upp vädret var så dåligt och bjöd faktiskt till att stanna kvar i sängen. Vid 9.45 gick jag ner och då sken en liten tjej upp i Soffan, hon har fått tillbaka mer känsel i armen men inte i 2 av fingrarna, med foten har det inte hänt så mycket. Styrketestet visade att kraften börjar komma tillbaka. Detta är så skönt för det var inte läkarna säkra på att så skulle hända. Vi är glada för allt som går tillbaka nu. Fast sedan så blev Sophie lite låg och berättade att hon är lite rädd för den provtagningen de ska ta när hon sövs. Vi förklarade att Jörgen (en barndomsvän till Pelle) hade opererat hjärtat så 2 gångner och han hälsade att det gör inte ont alls det jobbigaste är att ligga stilla i 2 tim sen. Hon var nog rädd för att sövas och jag förklarade att det går till på exakt samma sätt som när hon opererade in rör och tog bort mandlarna. Självklart kommer det orosmoment hela tiden och jag kan komma på mig själv att vara totalt orkeslös och bara sitta och tänka. Orkar inte ta för mig något medan Pelle är rastlös och vill göra något hela tiden. Han drog iväg och utredde några ärenden till idag och sa att 12.00 kommer jag hem och hämtar Sophie och så åker vi och klipper oss. Emma hakade på när de åkte iväg och jag fick en stund för mig alldeles själv vilket var välbehövligt.
På eftermiddagen kom Johanna, Ulf och Vilgot och killarna meckade båtmotor och vi andra spelade bonk och Emma såg på film med Vilgot. Vi grillade och åt kött med potatis och en påhittad sås ala Lotta. Smulpaj med vaniljsås till efterrätt + lite godsaker från IKEA. Sophie åt ovanligt mycket mer än under hela veckan och det känns ju bra att hon fyller på batterierna inför veckan som kommer.
Hon är nu trött och vilar, Emma är trött och vilar. Pelle ska gå ut och gå med Jörgen. Själv ska jag nog sätta mig framför tvn och hoppas på att det finns något att se. Imorgon ska vi ringa till avdelningen tidigt för att se om vi ska in igen.
Vi tackar för alla uppiggande och omtänksamma kommenterar vi får. Vi är otroligt stolta över att ha så otroligt fina och omtänskamma släktingar/vänner/arbetskamrater. Och ja, jag lovar vi hör av oss om vi behöver hjälp.