Sophie var i förra veckan på MR på barnavdelningen och jag hade ringt måndagen för att fråga om det var rätt eftersom de skulle ha en röntgen med kontrastvätska och ja det stämde. Sebastian skjutsade dit Sophie och mig och han passade på att smita in och kika hur en röntgensal såg ut.
Sophie klarar ju det där själv så vi satt kvar i väntrummet.
Sophie har gått till skolan som vanligt men hon är ju så klart trött och hon kämpar på.
Torsdagen så var det dags att åka till psykologen på Astrid Lindgrens barnsjukhus (BUP)
Sophie fick gå in själv och hon var måttligt glad på sin mamma som tvingar dit henne men jag tror,vet att hon behöver detta. Hon var inne i ca 45 minuter och sedan kom de ut och psykologen sa att hon vill träffa Sophie varannan vecka på tisdagar t.o.m fram till jul men det kan bli längre.
Sophie förstår nog innerst inne att det är rätt och det finns sorg, ilska och oro inne i henne vilket är helt naturligt. Jag sa till Sophie att du behöver prata och hon kontrade med att det behöver du med mamma och jag sa att jag bokat tid till vår företagshälsovård för ett samtal på torsdag nästa vecka. Hon tittade på mig och sa men du behöver bara ett eller? Jag vet inte sa jag det får vi se när jag varit där. Sophie och jag åkte i förväg ut till Barkaby där vi skulle träffa Sebastian,Emma och Emmas Sebastian för att titta på lite kläder och skor. Och så avslutade vi kvällen med att äta på Pizza Hut och Sophie skålade för året som gott och nu blir det bättre!
Sophie blev väldigt lycklig på kvällen för hennes kompis hade lyckats få biljetter till One Direction Konserten i juni nästa. Hennes absoluta favoriter och långt fram ska de stå......
Fredagen åkte Sophie till sin farmor för att bo där över helgen för jag åkte med min bokcirkel till Göteborg och gick på bokmässan. Vid 16.00 tiden ringde Sophies kirurg Bengt Gustavsson och sa att de tittat på röngtenbilderna och det såg bra ut men.....hon måste ju göra en MR med kontrast för att de ska se ordentligt och jag sa att jag ringt och kollat detta på måndagen men okej det blev lite fel då......så nu väntar en ny remiss.
Lördagen var en riktigt lycklig dag Sophie fick gå tillbaka till sin teatergrupp i Huddinge och hon var så nöjd. Hon ska nu försöka att vara med alla gånger fram till föreställningen. På kvällen så råkade hon gäspa lite för stort så det small till i käken och drog mot örat. Sophie var orolig för det gjorde så ont och de hade ju bråkat med musklerna när de opererat henne för ett år sedan men vi sa att vi trodde det var en sträkning i musklerna.
Söndagen så pratade jag med Sophie och hon var så ledsen och hade ont i käken och så hade hon börjat blöda en massa näsblod.Jag sa att vi får kolla när jag kommer hem. Det var ju lite speciellt i söndags för Pelle kom hem från sin Usa resa 16 dagar har han varit borta och vi alla har längtat efter honom.Sophie ringde mig på tåget hem från Göteborg och sa att hon blödde en massa näsblod och hon fick inte stopp på det jag sa att hon skulle hämta blodstoppande vadd och försök få stopp på det om inte det fungerar och det fortsätter rinna så får du ringa till Sebastian.Jag kom hem lite innan Pelle kom, Emma hade hämtat några av killarna på Arlanda. Det blev en snabb uppackning av saker tjejerna framför allt beställt. Sebastian och jag fick också lite presenter.
Äntligen var vi samlade hela familjen igen otroligt skönt och kul!
Sophie fick en liten sömntablett inför natten för hon sover hur illa som helst så nu behöver hon få sova ut. tips mottages tacksamt vad kan man göra för att hon ska sova bättre?
Ja berättade även för Sophie att Bengt ringt och sagt att det ser bra ut på bilderna och det är väl bra? Men Sophie tittade på mig med tårar i ögonen och sa att det är väl inte bra varför har jag då så ont i huvudet? Hon har ju en poäng där.
På måndagsmorgonen väckte jag Sophie vid 06.40 och efter ett tag ropade Sophie hon blödde näsblod igen och det var inte lite och vi fick inte stopp på det men Pelle och jag åkte till jobbet och hon fick vara kvar hemma, Pelle var ju inte så långt borta om det var något. Jag skulle ju åka iväg på en liten resa Linköping,möte med Nyköping, Kalmar och sedan Torsås på onsdag så jag kommer hem sent onsdagkväll. Sophie var idag på ögonkontroll och hon ser bra och det finns inget tryck bakom ögonen. Skönt något positivt.
Jag lägger här nere till vad Sophie själv skrev på instagram på ettårsdagen av operationen hon skriver väldigt klokt,starkt och rörande. Hon kommer att klara sig bra i livet med (tyvärr) all den erfarenhet hon fått under det gånga året.
sophieprivaaat
Långt år... Det känns som förra veckan jag var så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen... Jag visste inte om jag skulle vakna igen, jag hade skrivit ett långt brev och lagt i mitt rum ifall jag inte skulle komma hem igen.. Förutom min familj så finns det 3 personer som funnits där och stöttat mig och alltid stöttat mig igenom allt! Ni vet vilka ni är Så aa fyra ärr maaaassa månader på astrid lindgrens barnsjukhus Q82, jag såg barn komma och gå nästan varje dag och tänkte varför kan inte jag få åka hem? Jag mår ju mycket bättre än dom! Men det har bara gjort mig starkare och stolt över att jag faktiskt klarat allt relativt bra Kärlek till alla mina vänner som får mig att skratta dom dagar jag helst bara skulle ligga kvar i sängen och gråta <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar