Sophie Lundgren

Igår hoppade jag över att skriva. Jag fyllde år vilket inte är så mycket att fira möjligen ska man fira livet och att man vart född inte åren.

Fyller man år på ostbågens dag ja då får man ostbågar i present eller hur?

Jag började med att gå till läkaren för att prata sjukskrivning och ja jag blev sjukskriven heltid till sista april. Jättelänge och jag har så svårt att bara koppa av och göra saker som jag vill. Mitt dåliga samvete för att inte jobba har jag svårt att döva.

Mitt projekt har bara pengar ett par veckor till sedan har jag dödat det.....mitt dåliga samvete för att jag inte kunnat jobba som jag ska och inte kunnat leverera det jag ska mest tänker jag på barnen som jag sviker genom att de inte längre får möjlighet att uppleva och göra all det roliga de gör 3 dagar i veckan. Jag vet inte ens om man kommer vilja ha mig kvar på jobbet....men jag är så trött så jag får tänka att det löser sig jag måste släppa jobbet nu även om det är bland det svåraste jag gjort för jag älskar verkligen mitt jobb med fart och fläkt och föränderligt och möjligheten att förändra. Jag har så mycket kvar jag vill göra men om jag inte gör det bra och känner mig nöjd till 110 % då ska jag nog vila.

Jag har fått omprioritera helt nu är det familjen och vårt välmående som kommer först vilket är självklart egentligen. Jobb finns förhoppningsvis kvar och förhoppningsvis behövs min kompetens någonstans.

Läkaren var även bekymrad över att jag inte tar hand om mig själv och mina små krämpor så nu ska jag tillbaka på torsdag för att kolla min mage,polyneoupatin och blodtryck samt varför får jag blåmärken över typ hela kroppen utan anledning.... never ending story....bara att gå eller hur?

Sophie hade i förrgår sitt första nationella prov i svenska och hon sa väl att det gick sådär hon kan ju bättre egentligen men hon fastnade på slutet. Hon försöker och sliter så mycket hon kan i skolan. Är engagerad på lektionerna och vill mer. I samhällskunskap som är ett ämne hon verkligen gillar tycker läraren att hon är med och aktiv fast hon varit borta mycket. Hon förstår och kan ställa relevanta frågor.

Hon går från att vara på sjukhus till att kämpa i skolan och hon är tuff och enormt stark och så här vill vi helst inte se henne igen

Vi vet ju att hon är duktig och hon måste själv förstå att hon enbart kan göra så gott hon kan utifrån sina förutsättningar men dessa höga krav som hon har på sig själv är inte till någon hjälp.

Igår gick hon till studion  för att få hjälp av Matthias och Niklas. Niklas tog med henne till eget tyst rum och hade genomgång av NO som de idag har prov på. Hon har ju inte varit med på genomgången eller lektioner och det är en del och hinna ta igen. Hon fick 40 minuter och hon var sprudlande lycklig för hjälpen och hon sa att jag förstår genetik verkar inte var så svårt....får se hur provet går idag

Hon sa även att Niklas hade väntat på henne i 3 veckor och hon hade då svarat att hon legat på sjukhus varpå han sa - "Sluta med det bara sluta med det" sedan hade de skrattat. Tur att en del av lärarna förstår och muntrar upp henne.

Efter skolan satt Sophie och Kajsa kvar för att skriva på sitt svenska tal som ska handla om feminism de har gjort en power point och skrivit ett riktigt fint tal hoppas nu det ger lite resultat.

I onsdags eftermiddag så ringde Sophies neurolog Pernilla för att kolla hur läget är. Det är ju en väldigt liten förbättring på huvudvärken och där tyckte hon att dosen med lyrica kan ökas på kvällen till att börja med. Men sedan har de ingen aning om varför hon samlar vätska.varför händerna är blåa och ömheten över huvudet. Bilderna ser ju bra ut men de kan ju vara så att det är något de missar. De är bekymrade och hon sa att hon även skickat de sista bilderna samt all den förändring som hänt till sin specialist hon har haft kontakt med i London för att se om hon har någon idé. Nu är det 2 läkare i USA,1 läkare i Schweiz och 1 läkare i England som tittar och fundera säker med sina team samt svenska läkare jag hoppas bara att det är någon som kan och vet vad som behövs göras.

Just nu går man ju runt och är orolig fast det inte ska synas,och man funderar och grubblar själv och till vilken nytta egentligen? Jag letar på nätet och läser men det är ju nästan som grekiska för mig jag fattar inte så mycket. Jag vet att detta är nog en del som jag också ska släppa och försöka att inte tänka på i mitt välmående men hur lätt är det? Skulle ni själva kunna göra det om det gällde ert barn? Jag ska försöka att släppa mycket av detta att inte låta detta ta upp så mycket av min  tid tid som jag skulle kunna lägga på annat. Men det är svårt.....

Man tänker/grubblar på hur man har ändrat sig som person och man värderar andra saker. De som en gång varit en nära är inte det längre både en sorg och förtvivlan men är det också mitt fel eller har man vuxit ifrån varandra? Har de gett upp för de orkar inte med en som person längre?
Ja så kan det ju vara och jag kan ha vuxit ifrån dem också eller så är det inte där jag orkar lägga kraft och energi längre. Min psykolog säger att man ska omge sig med människor som ger energi och kraft och som har ork att stå kvar och att jag kommer att se vilka som är ärliga och trovärdiga. De andra behöver du inte iallafall inte just nu....Ja det är mycket som sätts på prov när man både hamnar i en chock med sjukt barn och allt arbetet det tar och måste ta när man sen själv blir utmattad,deprimerad så ser man på riktigt vilka som bryr sig om en och vilka som är ens vänner och då är inte umgänget så stort längre som när man alltid orkade var med och fixa och dona. Detta har jag grubblat klart på och jag vet att jag blivit annorlunda det vore konstigt om jag inte blivit det. Jag har min lilla familj och några få nära som jag kan ventilera med och de orkar höra. Sedan för vi se vad livet har framför mig kan ju vara spännande

Jag håller på och tittar på en resa till värmen med min mamma 1 vecka men vi verkar få svårt och få ihop datum får se m vi kommer iväg. Det skulle vara grymt skönt samtidigt en prövning i att släppa allt hemma (säkert välbehövligt och det fungerar utan att jag är hemma) vi tittar på någon billig resa och vart det är varmt nu om vi inte vill flyga så långt.Kanarieöarna är väl bäst tror vi eller vad tror ni?