torsdag 23 maj 2013

Livet tuffar på

Sophie har nu inte haft ont i huvudet alls sedan operationen, tänk vad 2 hål kunde göra.
Hon går nu i skolan heltid och hon har blivit en riktig liten tonårstjej. Det är ju verkligen ett friskhetstecken när man börja bli lite obstinat mot oss. Hon får inte vara med på gymnastiken av sin lärare ännu han vill att hon börjar i 8:an vilket vi förstår. Hon får däremot börja göra mer saker och vi har verkligen släppt loss henne. Hon hänger på Ip med sina kompisar på helgerna och spelar fotboll.
Det är helt fantastiskt vad bra vi mår nu man har svårt och ta in allt vi har genomlidit framför allt Sophie tänk det är ju inte 1 år ännu men vi tackar för att det har gått så bra som det gjort.
Usa fick bronset
Gissa vilket lag Sophie håller på?
Sophie och jag fick biljetter till bronsmatchen i hockeyVM  och det tackar vi Maria för. Verkligen ett roligt avbrott för oss.



Sophie har haft ett väldigt kort bortfall på höger hand men det gick över utan syrgas och att se det var ju underbart man vågar hoppas nu lite mer men vi vågar inte riktigt tro att det gått så bra utan vi väntar på ett bakslag som vi innerst inne hoppas på inte kommer att hända. Vi har ännu inte fått någon återbesökstid men den kommer väl.

Inte nog med att vi har haft ett år kantat av sorg och elände, Sophies moyamoya,Kickis bilolycka och nu för snart 2 veckor sedan drabbades min pappa av en kraftig hjärtinfarkt vilket givetvis slog hårt på oss alla. Att se sin pappa bli dålig var verkligen inte något jag ville men min fantastiska pappa och mamma fixar detta men det är givetvis en riktig tankeställare till oss alla men framförallt för min pappa. Vi tror eller vet väl att vi har anlag för kärlsjukdomar, moyamoya är det, och vi har haft flera nära släktingar som gått bort i just hjärtinfarkter så nu kanske man ska gå på hälsoundersökningar med jämna mellanrum.
                                          Pappa/morfar/farfar Ulf

Jag tycker verkligen att det räcker nu jag vill ha glädje.positiva energier och lycka. Är det för mycket begärt?
Jag kommer att jobba på det och jag tror det vänder för oss alla och jag hoppas att alla mina nära och kära också får ett lugn.

Vad man lärt sig under resan gång det är att man vet vem som verkligen är en vänner ni vet alldels så nära man behöver inte säga så mycket utan de vet hur man mår, har också lärt mig mer om människor och vilka som verkligen kan visa en falsk fasad så jag tycker det är något gott som kommit ut ur allt elände.  Så det finns saker man har lärt sig och saker man blivit stärkt av utan att man tänkt på det. Man har lärt sig att rusa runt och jämt ha en massa saker som händer inte är det viktigaste. Det är inte viktigt att ha en massa prylar för vad ska jag med dem till. Det viktigaste jag har är min familj,mina nära och kära och att vi alla får vara friska då är jag lycklig iallafall.

                                     Ta hand om varandra man vet aldrig vad som händer!


Inga kommentarer: