Igår var Sophie på sjukhuset och träffade si psykolog Reyhanna och därefter läkaren på Bup Eva.
I 1.5 timmar var hon där och pratade och ventilerade sina känslor och tankar. Hon är trött och grinig när hon kommer hem och jag ställer den intelligenta frågan "Var det jobbigt?" Sophie ger mig en blick som näst intill idiotförklarar mig och säger " Är inte det det som är meningen att det ska vara jobbigt? det ska ju ut eller hur?"
Ja det är så det kan vara man ställer fel frågor och man vet om det men de bara hoppar ut....
Igår ploppade det upp en bula på Sophies högra operationsärr som gör ont och är rött. Vi har ingen aning om vad det är läkarna har sagt att det kan vara en knut från operationstråd...Vi får hoppas på att den går tillbaka.
 |
| En stor kämpe |
Jag har även glömt att skicka iväg blanketterna om vårdbidrag och jag vet inte vad jag ska söka för jag kan inte tänka längre.....
Söndagskvällen fick jag en allergisk reaktion som ställde till det för mig var tvungen att ta kortison och allergitablett. Sophie blev lite fundersam och hjälpte till att blanda ut betapreden trött på alla dessa reaktioner som jag inte vet vad de kommer från får se vad utredningarna säger.....ja vi lever med sjukdomar och elände mest hela tiden men det måste ju vända någon jävla gång.....Vi misströstar och gråter försöker leva normalt benen slås undan och vi är tillbaka på ruta ett.
Idag tänker jag gnälla så om ni inte vill läsa mer sluta nu för jag behöver bli av med massor eftersom jag återigen slutat sova på nätterna på grund av att grubbleri och jg skriver av mig och Sophie säger till mig " Det är ändå ingen som är intresserad längre för det händer inget spännande" Men jag bryr mig och för mig är detta ett sätt att pysa ut och förhoppningsvis släppa lite....
För det första är jag arg på Försäkringskassan..... Jag började arbetsträna och gjorde det i 3 månader vilket har varit väldigt roligt men samtidigt väldigt tröttande jag är inte alls den jag en gång var ännu ska tilläggas. Jag klarade de första månaderna men sedan i och med att Sophie blev mer deprimerad så blev jag också tröttare för jag fick ta och gör fortfarande mycket av hennes aggressioner och ledsenhet. Hon säger att hennes psykolog kan ha samtal med oss om att hon får vara arg på oss men det behövs inte eftersom vi vet att det är här hon är trygg och jag vet att jag är den som hon är tryggast med. Men det innebär inte att det tar på mig jag har också känslor, jag blir också ledsen,trött och jag vet faktiskt inte vad jag riktigt kan göra alla gånger.
Jag pratade med Försäkringskassan och berättade om hur situationen är och jag får idag ingen sjukpenning efter den 15 december eftersom hon kan inte bedöma om jag kan vara heltidssjukskriven igen eller hon tycker att jag ska börja jobba lite vilket jag kontrade med och sa att varför inte fortsätta arbetsträning? Jag får inte arbetsträna längre men jobba och då innebär det att jag ska leverera och det går inte eftersom jag den sista månaden började göra fel, glömma saker och inte alls gjorde ett bra jobb. Tror inte mitt jobb godkänner det jobbet....
Jag vill jobba och jag vill få tillbaka ett vanligt liv men just nu går det inte. Min läkare vill sjukskriva mig på heltid eftersom jag både har Sophie och håller på och utreds för fel i magen knölar på njurar och lever samt att jag blöder i tarmarna. Jag vill gå hemifrån träffa mina kollegor försöka komma tillbaka men det går inte att säga att jag ska leverera då måste jag vara sjuk istället.
Just nu har vi valt eller jag mer eller mindre att vara hemma heltid jag sover inte,jag har ont och jag är väldigt orolig. Det är ett val som påverkar hela vår ekonomi och att idag inte känna att man har råd att göra vissa saker eller köpa sig det man behöver är inte hela världen vi klarar oss. Men jag har varit sjukskriven länge nu och det är surt att inte kunna unna sig lite lyx men jag överlever det. Det viktigaste är att vi mår bra det materiella och det lyxiga är inte allt. Men det viktigaste är att känna att man behövs och att man själv är viktig. Någon behöver mig, oss vi betyder något det är viktigt!
Får se vad Försäkringskassan kommer säga jag har skickat in intyg på vad jobbet tycker och Försäkringskassan har begärt ut ett längre intyg från läkaren. Just nu vilar jag och försöker hitta tillbaka till lugnet.
Jag skulle vilja att på något sätt hitta en rolig morot till Sophie som vi skulle ha att se fram mot efter det att hon är klar med sin behandling på Smärtenheten. Det skulle även vara kul med små delmål men mitt huvud är helt uttömt på idéer och tankar och jag ber er igen kom med förslag på saker allt behöver ju inte kosta skjortan..... Skriv gärna så att Sophie ser att ni bryr er ni som läser att ni är intresserade hjälp mig göra henne lite glad kom med förslag, tankar vet ni någon som kan bidra med något osv.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar