Igår kl 15.00 hade vi ett möte med skolan det var 2 st från Hjärnskadecentrum (1 specialpedagog,1 psyklog) 1 rektor,1 mentor/handledare, 1 skolsköterska och så Pelle, jag och självklart den det gäller Sophie.
Vi satt i ett rum som inte hade någon ventilation(var sönder) och man kunde inte öppna några fönster på grund av trafiken så varmt och syrefattigt.
Sophie går på Thorildsplans gymnasium en kommunal skola som vi kommer ihåg från vår gymnasietid som en teknisk skola 4 år och ja den har funnits i 76 år nu och är fortfarande en teknisk skola men har lagt till några andra val så sm sam/beteende.
Vi fick börja med och dra en bakgrund och sedan fick hjärnskadecentrum ta över och berätta vad de tänkte. Det togs upp skolskjuts/färdtjänst för att inte resande ska bli en en energitjuv och det tyckte Sophie var ok de gånger hon känner sig extremt trött eller känner sig snurrig och lite sämre så inte varje dag 2 gånger om dagen. Att åka kommunalt och hänga med kompisar är också otroligt viktigt. Detta är något Sophie själv måste lära sig tanken med att hitta lösningar är ju att hon ska lära sig vad som är energikrävande och så ska lösningen vara att underlätta det så att det inte blir som det varit under de 3 sista åren där hon kör på i 190 tills hon kraschar och värken blir alldeles för svår.
Vi pratade även om att alla lärare ska informeras om Sophies sjukdom och att alla måste vara medvetna om att Sophie kan komma sent ibland och att det är ok att hon smyger in i klassrummet utan att det anmäls sen närvaro och att det blir strul med CSN. Sophie är ingen som kommer att utnyttja detta till sin fördel hon är alldeles för mycket duktig flicka vilket lärarna från Segeltorpsskolan har informerat om,sjukhuset, BUP och vi vet att hennes största stressfaktor är att inte komma i tid, att missa något, att inte hinna med att lämna in uppgifter, hon vill ju vara som vem som helst.
Hon behöver även ha larm på telefonen så hon kommer ihåg att ta medicinen (hon har det på kvällen) men behöver det även på dagen. Mobiltelefoner är inte något som de får ha på lektionerna så det här är ett litet dilemma, telefonen får ligga i hennes ficka eller väska men det bästa är att hon lär sig ta medicinen på eftermiddagsrasten men som sagt minnet är inte på topp men hitta rutiner.
Hon behöver också dricka vatten hon ska ju dricka mycket och behöver sprida ut det dricka får man inte heller göra på lektionstid så i möjligaste mån dricka på raster men behöver hon vätska under lektionstid får hon självklart dricka.
Gymnastiken ska hon självklart var med på och hon måste själv känna av vad hon kan och inte men att inte vara med på den är inte aktuellt nu. Hon behöver komma igång med träning och Hjärnskadecentrum har en sjukgymnast som kan komma ut och informera/visa lärare vad som skulle vara bra för Sophie att träna på. Kanonbra tyckte skolan!
Skolsköterskan kommer att vara vår kontaktperson och hon ska även ha ett kit med mediciner hos sig om Sophie skulle glömma ta vilket var väldigt bra. Sophie får även gå ner till henne och vila om det behövs det är långa dagar och för att orka kan det ibland vara skönt att bara vila en kort tid.
Vi släppte på all sekretess så skolsköterskan får ta kontakt med alla som är inblandade kring Sophie. Allt blir så mycket enklare då. Hon verkar vara en toppenperson och Sophie tyckte om henne vilket är viktigast. Sophie och Maria som hon heter ska även ha ett litet anförande för Sophies klass om sjukdomen detta för att hennes klasskompisar ska förstå varför hon kommer försent, för dricka och ha mobiltelefon i klassrummet. Och om hemska tanke vilket vi absolut inte hoppas att hon hamnar på sjukhus.
En sak som kommer nu gymnasiet är ju fester och olika aktiviteter. Sophie får ju absolut inte röka,dricka eller använda droger. Det ska i och för sig ingen göra men vi vet hur det är och ungdomarna kommer att göra detta oavsett vad vi säger man testar och tänjer gränser i tonårstiden.
Men det kan vara bra att de vet om det så Sophie slipper tjat och att hon kan upplevas som tråkig (Kommer ju inte att hända hon kan ju prata för sig denna tjej och hon tar även för sig)
Det finns även en massör på skolan som arbetar med avslappning och ger massage. Detta ska Sophie få regelbundet vilket är helt fantastiskt. Visste inte att det fanns i skolor så vi blev väldigt överraskade. Va skönt för alla stressade ungdomar att möjligheten finns fast det är ju många elever i skolan 1200 st........
Sophie ska även få kontakt med en specialpedagog på skolan som kommer att ha regelbundna avstämnings möten så att Sophie känner att hon hänger med. Pedagogen ska även hjälpa till med struktur och planering vilket Sophie tyckte var superskönt. Äntligen någon som kan hjälpa henne hålla koll på allt- Det blir även lättare då om Sophie (mot förmodan) skulle få någon längre frånvaro.
Skolan har ett system där lärarna ska lägga upp planering och anteckningar det skulle rektor/mentor se till att det blev extra viktigt nu eftersom det är där vi kan hämta information om Sophie blir borta.
Sophie ska även ha dubbla uppsättningar böcker ett paket i skolan och ett hemma så att det återigen om hon blir borta så finns allt på plats.
Eleverna ska även få en dator så där ska ju det mesta finnas.
En eller ett par skrivarkompisar ska utses så att Sophie kan lyssna slippa anteckna och om hon är borta används mobil för fotografering och det kan skickas till henne. Teknik är bra på många sätt!
Skolan var verkligen tillmötesgående och var supertrevliga ville hjälpa och framförallt förstå. De vill att Sophie ska ha det så bra som möjligt och visst fanns det frågor så som vad ska vi göra om något händer? Precis det ni gör för andra elever ring oss eller om hon inte är kontaktbar 112. Får hon bortfall så ring 112 på en gång och sedan oss. Ansvaret är ju vårt och inte skolan. Sophie har ju peppar peppar alltid varit kontaktbar och kunnat gå (ibland hjälpligt) men hon kan ju berätta (ibland sluddrigt men talbart)syrgas behövs inte i skolan näst och knappast hemma heller (Sophie sätter det om huvudvärken tilltar). Så hon är som vilken ungdom som helst(nästan).
Ja det verkar som om detta är så bra och ja Hjärnskadecentrum vill självklart följa upp detta så vi har ett möte inplanerat i slutet av september för att se hur det går, behövs det någon mer hjälp eller fungerar allt. De gav även skolan en metodhandbok om barn/unga som har opererats/varit med om någon olycka eller har någon skada i hjärnan och vad och hur man ska tänka. De fick även papper från SPSM (Specialpedagogiskaskolmyndigheten) där det finns information kring elever som inte kan göra allt det en "vanlig" elev gör.
Sophie är supernöjd och vi är glada att Sophie fick en skola som just nu iallafall verkar bry sig och är otroligt professionella. Självklart ligger det största ansvaret på Sophie och jag tror hon förstår mer nu och är mer mottaglig för att be om hjälp. Det är bara hon som kan avgöra och känna vad hon klarar och inte. Gymnasiet är ju ett steg närmare vuxenlivet och eget ansvar.
Det som är viktigt är att skolan sa att det är viktigt såklart att Sophie går på sina möten och läkarbesök och det sa ju vi att vi i möjligaste mån kommer styra efter hennes schema. BUP är superviktigt och det måste finnas tid och utrymmer för det mötet. Men vi ska aldrig känna stress över frånvaro för hennes hälsa den är ju viktigast.
So far so good!
¨¨
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar