Elfte dagen

Oj, idag sov vi länge Sophie gick upp först jag straxt efter ca 9.15. Vi gjorde känseltesten och konstaterade att det blir bättre för varje dag. Jag ringde till sjukhuset för att se om vi skulle åka in för att göra undersökningar. Syster bad att få ringa tillbaka för det var rond och läkarna var upptagna. Hon ringde tillbaka och sa att den undersökningen som Sophie ska sövas under är planerad till torsdag 21 juni kl. 8.00 och man ska försöka göra MR med kontrastvätska  samma dag. Det innebär att vi måste åka in på onsdagskvällen runt 18 tiden eftersom de måste sätta infarter och kolla att allt är bra. Vi blev uppmanade att försöka leva så normalt som möjligt fast det är svårt men vi försöker faktiskt. Vi hade bestämt att vi skulle rensa Sophies garderober samt att vi skulle gå igenom kläder som Emma inte längre vill ha. Emma behövde hjälp med cv och skriva in sig på arbetsförmedlingen. Om det finns någon därute som vet ett ledigt jobb till en 19 årigtjej hör gärna av er.
VI började med att slänga ut Sophies skrivbord och in med en byrå istället. Sedan började vi rensa vi hann väl med 1 garderob innan Sophie slog i huvudet i kanten på sin hylla över sängen. Kollade hur det gick och om hon kände något hon sa att det var ok. Vi fortsatte ett tag till sedna var det dax igen Sophie slår huvuvdet för andra gången. Nu gråter hon ordentligt. Vi avbryter och går ner och lagar lunch. Vi har nu lärt oss att det är superviktigt att Sophie äter 3 mål mat och dricker ordentligt.
När vi äter lunch börjar Sophie fråga  "blir jag bra någonsin" nä säger vi det kommer du inte bli du måste gå på regelbundna kontroller resten av ditt liv. jaha säger hon men det blir ett normalt liv? ja det hoppas vi att det blir....
Vi går sedan upp och fortsätter och plötsligt säger Sophie jag har så ont i min vänstra hand. Jag kollar och hon säger själv att "mamma vi gör styrketestet det känns konstig" vi gör det och här blev jag paff hon är nästan svagare i vänster hand nu men ingen känsel i höger hand. Jag säger att vi måste ringa sjukhuset ,Sophie gråter och säger "det gör inte ont längre jag vill inte åka in". Jag ringer och får prata med en syster som säger jag ska kolla med läkarna och ringer tillbaka. Hon ringer efter ett par minuter och säger vi gör iordning ett rum till er ni måste komma in för detta är en förändring. Så iväg till sjukhuset igen. På sjukhuset så gjordes kontroller, de började med att lysa med en lampa i ögonen men det såg bra ut.
Vi väntade på läkaren en liten stund, sedan kom"Roger" in och kollade tester med styrka och känsel. han upplyste Sophie om att hon inte kommer att bli bra, "VA" säger Sophie "nä det kan man inte bli med sådana strumpor (hon har hammarbystrumpor på sig) möjligen om du byter till Djurgårds strumpor". Nä skämt och sido vi behöver göra en Ct-röntgen och ta blodtryck och puls. De sätter  en ny infart i höger arm och tar några blodprover. Vi går ner till röntgen och gör den för tredje gången på drygt en vecka. Efter det får vi gå tillbaka och vänta på bildsvar. Sophie kryper upp i sängen och spelar Sims och vilar. Efter ett tag kommer beskedet att det ser bra ut inga förändringar syns men att Sophie ska sova på sjukhuset för att få syrgas under natten så hem för att packa väska igen och Sophie är kvar själv på rummet. Tar med mig pannbiff med potatis och stekt lök för det har Sophie bestämt att vi ska äta idag.

Så nu ligger vi här på KS igen ja jag ser fotboll och Sophie spelar Sims. Vi har även fått veta att det finns 2 läkare i Sverige som kan göra en sådan operation som Sophie ev kommer att behöva göra men jag vill inte tänka dit ännu. Tar dag för dag...
Och imorgon fyller skruttungen Emma år och vi är inte hemma hoppas på att komma hem till kvällen så vi kan fira henne då.