Skoldax!
Ja igår började skolan 9.00 var det upprop och Sophie ville inte att hennes gamla mamma skulle följa med och berätta eller visa sig i skolan, undrar om det är normalt av en tonåring att tycka?
Hon fick ju byta klass så hon går nu i 7A tillsammans med b la Tilda och de flesta kände hon det var en ny kille i hennes klas. K
En ansvarslärarna var inte ny för oss hon har haft både Sebastian och Emma vilket också är bra tycker vi.
Allt var som vid ett vanligt upprop man presenterade klassen och gick igenom vilka ansvarslärarana är, man delade ut schema och frågar om alla hittar till alla klassrum, lås till skåp ska tas med och sedan vilket material som behövs (vi behöver ut och shoppa) sedan gick man igenom regler och campingen som ska vara tors-fre.Sophie berättade själv om sin sjukdom och förklarade och sedan fick klassen ställa frågor. Hon fick frågor så som: "kommer/kan du dö?" Ska du opereras i Sverige?" Vi kommer att prata mer med lärarna och hälsoteamet om hur och vad som för behövs Sophie. Tror och känner att det kommer bli bra och så är vi otroligt stolta över Sophie att hon vågar ställa sig själv och berätta och svara på väldigt svåra frågor. Sophie sa att jag har nog inte kramats så mycket tror jag. Visar att många bryr sig och det är bra sen gäller det att det inte bara är just nu utan att det kommer att vara så längre.
Jag ringde en gång för att kolla att allt gick bra (var lite standby om hon inte ville berätta) men allt var super bra och de skulle gå och äta. Jag fortsatte hemma med projekt till Sophie kom hem från skolan. Hon var då jätte trött och hon gick och la sig för hon hade ont i huvudet. Hon somnade en stund och låg sedan och slappade. Nu kan man undra är hon trött för att det var första dagen och det är dags att ställa om kroppen eller är hon trött p ga den "FMM" eller är det lite av varje? Vi får ha lite backup i nästa vecka när hon börjar skolan på riktigt.
Vi gick igenom vad vi behöver köpa till skolan och det får vi åka iväg på fredag och handla bra dag eftersom städerskorna kommer och vi inte kan vara hemma.
Pelle och jag åkte och handlade när han kom hem och sedan var det middagslagning som gällde. Kvällen avlöpte i lugnets tecken Emma kom hem från sitt barnvaktsjobb och behövde skor (hon ska hoppa in på ett dagis imorgon och vikariera HURRA) så Pelle och hon drog, Sophie och jag slappade framför TV och hon har fortfarande ont i huvudet men vill inte ha tabletter. Ja en ganska vanlig dag i en vanlig familj eller hur?
1 kommentar:
Grymt jobbat Sophie! Du är så modig och stark!
Skicka en kommentar