Väl tillbaka på rummet så börjar ju en väntan på ronden som inte är som vanligt på helgerna. Sophie spelade en stund och jag med och vi såg givetvis på OS (undrar vad jag ska se på nu när OS är slut?)
Vi väntade och jag kollade med jämna mellanrum hur det var med Sophie och hon sa att det kändes konstigt i vänster fot jag gjorde känseltesten och det visade sig att känselbortfallet hade stigit på utsidan av foten upp till knölen vi ringde på knappen och mer prover togs och man meddelade läkare. Johanna ringde och frågade om vi skulle komma och se handbollsmatchen och äta och jag svarade att jag vet inte för ingen läkare har varit här ännu. Jag hade pratat med Pelle tidigare och sagt att vi var bjudna hem till Johanna/Ulf och Vilgot så vi satsar på att det blir så.
Sophie gick ut för att äta lunch och sköterskan kollade hur det såg ut när hon går och hon går inte med hela foten hon sätter inte ner tårna. Kyckling och ris till lunch och sedan tillbaka till sängen. Sköterskan kom in och pratade och vi frågade om vi kunde få lite permis och se handboll borta, hon kunde inte svara och sa att läkarronden är runt 15-15.30 och lovade att de skulle komma in till oss först. Hon trodde inte det var några problem eftersom vi har syrgas med oss.
Pelle och Emma kom vid 15.40 och ungefär samtidigt så kom ronden,läkaren sa att vi kunde få permis om vi kom tillbaka så fort Sophie kände någon skillnad. Jag frågade om hur länge och vet man något mer? Läkaren sa att specialister sitter och tittar på om det finns någon annan behandling man kan sätta in och hon är ingen specialist vad gäller Moyamoya utan de är i tjänst imorgon. Då får vi förhoppningsvis mer svar.
Jag ringde Johanna och sa att vi är på väg nu och vi åkte dit på 5 min (de bor så nära sjukhuset) när vi kom upp till dem så öppnade Vilgot dörren tittade på oss ochfrågade Sophie varför har du den idag med? och pekade på syrgasslangen. Vi gick in och Alexander var också där och hälsade på. Vi såg matchen Sophie låg i soffan, Vilgot for runt och lekte, Alexander och Emma knäppte på telefonerna och kikade på matchen. Ja som alla u vet förlorade Sverige med udda målet men de gav fransoserna en jäkla match och jag tycker killarna ska vara stolta över silvermedaljen även om det känns surt just nu det var en bragd att ta sig till final och slå från underläge.
Vi fick kycklingwok och ris till middag och sedan hade Ulf sett på Ernst sommar och gjorde en väldigt god efterrätt bestående av sockerkaka,melon och ananasspett i ugnen med ringlad honung och glass. Proppmätta blev vi och jag fick matlåda med mig. Tack så mycket! Sophie fick ont i huvudet efter middagen och vi började göra oss iordning för att åka tillbaka. Pelle släppte av oss och drog iväg med Emma och Alexander som skulle släppas av i Midsommarkransen och vi gick upp till Q82 och då sa Sophie att det känns konstigt igen och nu började känseln på insidan av foten öka och stiga så nu är båda sidorna på vänster fot sämre. Ja den är konstig denna sjukdom och man vet inte vad man ska göra, förut hjälpte det när hon fick sådana bortfall med syrgas nu har hon syrgas hela tiden och det ökar.
Det var mycket skönt att få komma ut ett tag och äta god mat och skratta och prata men imorgon hoppas vi på lite fler och bättre svar. Jag ska egentligen börja jobba imorgon och har fått ställa in min medverkan uppe i Norsjö och Kalmar vilket är grymt tråkigt med tanke på hur hårt och länge vi har jobbat för att lyckas med att Mission Possible ska ut i landet och i skolor, men det finns säkert en mening med detta med tror ni inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar