Julen löpte lugnt och fint med ett stillsamt firande hemma med farmor och farfar och faster med familj. På juldagen åkte vi upp till Storhogna med Olle,Lena,Carl och Jakob. Vi var där i 3 dagar och alla åkte skidor utom jag som tog små promenader och vilade mig i form efter min blindtarmsinflammation/bukinfektion.
På nyårsafton så var Sophie hos Jossan och hennes familj. Pelle och jag åt middag för oss själva för att sedan åka hem till Yvonne och Tomas och en tur in till stan för att se på fyrverkerierna.
På trettondagsafton så var mormor och morfara och mina systrar med familj hemma på en bit mat och den givna julklappsleken.
Vi började jobba den 7 januari och skolan började den 8 januari och det har varit lugnt och skönt och full fart vissa dagar.
 |
| Året som gått med sin dröm och nu har hon en ny en hennes största dröm är att få träffa One Direction |
Men så i helgen som var var Sophie otroligt trött och hade ingen lust att göra så mycket. På måndagen var hon i skolan som vanligt men var extremt trött. På måndagskvällen så sa hon att hennes högerarm känns domnad och vi kollade lite och ja den börja tappa styrka och ..känseln försvann. Den här gängen gjorde vi som de sagt på sjukhuset vi stannade hemma och Sophie fick syrgas hemma under natten och jag kollade henne ett par gånger för att se att inget blivit förvärrat. På morgonen ringde jag mottagningen och sa vad som hade hänt och de sa att vi skulle åka in till akuten. Vi åkte in och hade givetvis packat för vi misstänkte att de lägger in oss. Vi fick vänta ett par timmar innan vi fick åka upp på Q82 och Sophie var nöjd med att komma hit. Innan hade hon hotat med att jag kommer hungerstrejka om jag inte får vara på Q82. Man kunde se på hennes hela kroppspråk när hon satte sig i sängen i rummet hur hon slappnade av.
Det var många turer sedan kring vilken sorts röntgen hon skulle göra och det var en MR-angion med perfusion (typ). Hon stod på akuttid men den röntgen måste göras på vuxenröntgen och de hade knöfullt så inte under tisdagen iallafall. De skulle sätta infart på Sophie och hon är ju svårstucken men de hade en ny cool leksak som man lyste i armvecket eller foten för att se var hon hade ett bra kärl- Det blev i foten och det gjorde lite ont men Sophie är ju tuff och hon och sjuksystern kom överens om att den fick sitta till morgonen och om den fortfarande gjorde ont byter man. Sophie såg film och jag läste,såg lite på tv och sedan var det dags att sova.
På onsdagsmorgonen så ringde jag till min mamma och pappa för att kolla om de kunde vara hos Sophie medan jag åkte till jobbet och hämtade min dator.(Jag tycker att telefon är alldeles för liten att sitta och skriva i)de kom vid 11.00 och jag drog iväg, på väg tillbaka sprang jag in och handlade eftersom jag behöver ju också ha mat. Sophie hade blivit av med infarten i foten och de hade satt en ny i armvecket.
Jag var tillbaka till 13 och då åt Sophie och jag lunch. Under lunchen kom syrran fram och sa att röntgen ville ha en rosa infart och Sophie hade en blå så de bytte ut den, grävde runt lite och satte den i samma hål som den blå. snyggt gjort.
Vid 14.10 så gick vi ner i kulverten och gick mot röntgen vi blev lämnade utanför och ganska fort kom det fram personal som kollade att Sophie hade rätt infart samt berättade vad de skulle göra. Sophie har ju gjort detta ett par gångner nu och ärr lugn i det. Energy ska ho lyssna på och högt ska det vara så att hon inte hör så mycket av allt trummande.
Jag fick gå ut och sätta mig i väntrummet och satt väl där nästan 1 tim och jag tyckte tiden gick jättefort. Väl tillbaka på avdelningen så gjorde vi det vi gör när vi är här läser,ser film, äter godis men Sophie hade mer ont i huvudet så hon fick en alvedon...om ändå inte hjälper.
Vid femtiden kom Beng in och sa att hade sett lite på bilderna och det syns ingen skillnad på bilderna från i mars men han ville kolla dem lite mer. Det positiva var att det inte syns någon ny infarkt eller ny blödning. sophie frågade är det bra? Nej säger han men det är bra att inget nytt har kommit till. Så nu får vi se vad de säger imorgon. Vi hade en slapparkväll till jag såg handbollen Sophie ritade.
Ja och nu är det torsdag och vi har haft en liten faight jag och Sophie och hon blir ledsen. Jag vet att hon tar ut det på mig men hon måste också förstå att jag blir sårad och ledsen. Jag kan inte göra henne frisk eller komma med någon smart lösning. Jag letar förtvivlat och försöker prata med andra men såklart tycker hon det är skitjobbigt att inget hjälper och att man inte kan göra något syrgas är vad hon får....
Ronden imorse var inne på samma sak som vi vi kan lika gärna åka hem och vara där vi har syrgas hemma men det finns först lite saker som Sophie ska göra. Arbetsterapeuften ska komma, sjukgymnasten ska komma, smärtteamet ska komma, de ska titta på bilderna på bildronden och så ska hon till hudkliniken.
Arbetsterapeuften var här och Sophie kompenserar sin domning i höger hand med vänster och hon har lärt sig hur hon kan göra och är väl medveten om domningarna så hon har lärt sig att leva med dem. Smärtteamet kan inte göra något men nu ska vi få namna på en akupunktör samt att Sophie ska få träffa ett team som ska hjälpa henne att förstå smärtan och hur hon kan göra. Smärtan ska inte ta över utan Sophie ska ta över.....
Ja vad ska man säga snart så kommer väl lite mer svar och sedan får vi förhoppningsvis åka hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar