Ja vad ska man säga HUVUDVÄRK

Som ni förstår så har Sophie fortfarande huvudvärk och inget verkar hjälpa.
Hon har bytt mediciner och inget verkar bita men denna gång har de inte skrivit ut oss från sjukhuset utan vi får vara hemma och det är bara att åka in om hon känner att hon inte orkar mer.
Vi börjar nu kunna se när orken är på väg och försöker då bromsa lite men en ilsken liten tonåring stoppar man inte så lätt. Hon börjar få mer och mer tonårsfasoner vilket bara är naturligt och någonstans så måste ju ilskan över att inte vara " helt normal" 13 åring få komma ut. Hon tar gärna ut den på sin mamma vilket är helt ok för det är en fight jag gärna tar. Hon vinner inte alltidmen ibland så kompromissar vi.
Hon går så mycket hon kan och orkar i skolan nu men det är inte så långa dagar hon klarar av vi har mer och mer går åt att försöka att nu anpassa vårt liv till vad som vi förut ansåg vara normalt. Sophie hänger med sina kompisar så mycket som hon orkar och vill det är ju precis lika viktigt som att gå till skolan och ibland kanske viktigare.
På torsdag ska hon göra en ny MR röntgen för att kolla kärlen i huvudet lite mer. Och nästa vecka ska vi träffa läkarna igen och se vad de nu kommer hitta på. Sophie har nog blivit ganska uppgiven och funderar mycket på hur det nu kommer att bli framöver. Smärtläkararen sa ju att det kunde vara så att värken kommer att bestå och då måste hon försöka mota bort värken genom att leva så normalt som möjligt och inte gå hem och vila. Det har ju givetvis också med att göra att hon inte sover så bra på nätterna, för somnar man på eftermiddagen så blir det ju knepigt att somna på kvällen. Men om man nu inte orkar hur bär man sig åt då?

Vi väntar nu på att läkarna ska skriva intyget som vi måste skicka till Malin på Min Stora Dag där det står att Sophie får flyga och att hon behöver syrgas. Det intyget måste de ha för att kunna fortsätta att nu planera Sophies stora dröm för det är ju tänkt att det ska bli i början av maj och det är nog ett mycket bra avbräck i Sophie sjuka värld. Att få värme ,bada och vara kändis på ett lyxigt hotell kommer förhoppningsvis att ge henne styrka att orka fortsätta fightas mot värken.

Detta var ju aldrig vad man trodde den dagen de förklarade operationen, har inget minne av att de pratade om att det kunde bli bakslag och elände. Men det är klart vi var ju inte riktigt med i matchen då heller. Det är mycket som har blivit löst och hängande och fel och elände med siffror och försäkringskassan och felskrivet av mig men nu ger jag faktiskt upp med det och vi kommer nu att söka vårdbidrag så får vi se vad vi blir beviljade. Men orkar inte med hel,halvdags sjukskrivningar.

Sophie vill ju inte att vi ska överbeskydda henne utan försöka låta henne ta ett eget ansvar och försöka jobba och det är otroligt roligt att vara tillbaka i matchen igen och få vuxentid och lämna den sjuka värld vi levt i även om det känns mycket längre än vad det är.

Sophie har varit på kalas, övernattat med kompisar och nog haft det väldigt bra samtidigt som vi vet vilken jäkla kämpe hon är vi som ser henne dagligen och hur tufft det är vissa dagar att bara ta sig upp ur sängen men hon gör det och i våra ögon är hon en vinnare till 100 %.

Man får perspektiv på hur det är med människor som gnäller över smärta och då tänker man att ja smärta är väldigt olika på hur mycket man tål och klarar av en del klarar mer andra bra mycket mindre.

Citatet passar grymt bra in på dig Proppis! Vi älskar dig!