Jaha, det blev så som vi inte ville, Sophie fick läggas in igårkväll på Visby lasarett. Jag hade ringt till Q82 på Astrid Lindgren eftersom jag inte visste riktigt var jag skulle vända mig. De ringde tillbaka och så att vi skulle åka direkt till akuten och säga att vi skulle läggas in sagt och gjort pappa skjutsade in oss och vi gick in på en väldigt lugn och tyst akut. Hon i receptionen hade aldrig hört talas om moyamoya vilket inte är så konstigt. Vi fick komma in direkt på ett rum och blev emottagna av en sköterska som haft 1 patient med moyamoya. Hon satte kanyl och tog några prover,Sophie ville inte ha någon embla salva utan hon blev stucken 2 ggr fast vi sagt att höger arm var bäst så stack hon i den vänstra vilket resulterade i att det gjorde ont och sved och kärlet sprack. Sedan höger arm och då gick det grymt bra. En läkare kom sedan in och gjorde tester och det är så att Sophie har sämre styrka på vänster sida både arm och ben samt sämre känsel vänster kind. Hon fick hoppa upp i en säng från barn& ungdomsavdelningen och vi fick ett enkelrum med en fantastisk utsikt som ni kan se på det ena kortet. Vi gjorde oss ordning för natten jag bäddade ut min ikeasäng och vi la oss och då kommer doktorn som hade jour och fick åka in till sjukhuset han hade pratat med Astrid Lindgrens nevrologer och de ville ha en datortomografi med en gång,läkaren förklarade att detta är Visby och inte Stockholm så de ringer in folk som tar sig till sjukhuset och tar plåtar på Sophie kl1.30. Helt fantastiskt tycker jag! Tillbaka på rummet så tas puls,blodtryck,syre,temo,koll på lgonen,känsel,frågor osv. Vi får sedan lägga oss och sover i 2 Tim så är det dags för alla prover igen.
Sedan sover vi till 8.00 då det knackas på dörren och det är dags för prover igen. Jag duschar av mig och vid 9.00 käkar vi frukost och vi får finfrukost bredda mackor med grönsaker,ägg,the. Efter frukost spelar vi skip bo och väntar på läkarna som diskuterar med Stockholm. Vi går in i vårt rum och spelar en omgång vändtia och sedan är Sophie trött och lägger sig och då kommer läkaren in. Han berättar att man kan inte se någon förändring på skiktröntgen men att läkarna i Stockholm vill att man gör en magnetröntgen och som kommer att göras kl 12.00. Han gör en massa tester och säger att det märks att hon är svagare och har sämre balans som hon i och för sig kompenserar med styrka från höger ben. Sophie byter sedan om till den käcka sjukhusrocken och vi får fylla i papper om ska upp till magnetröntgen. Vi bestämde tillsammans att jag inte behövde sitta inne i rummet när de tog korten utan jag kune vänta utanför, jag ser min minsta lägga sig på båren och vant stoppar in proppar i öronen och sedan får hon lurar på sig med musik och hon lägger sig ner och stoppar in huvudet i ställningen. Hon körs in i trumman och vi stänger dörren jag går ut och sätter mig och lyssnar på musik men hamnar i någon ledsamhet och blir förbannad ordentligt på denna "fucking" moyamoya som en god kollega döpt den till (det stämmer Raisa) varför ska hon drabbas? Har inte vår familj haft sin beskärda del ja jag blev ledsen och arg under de 30 minuter jag är där ute och folk måste trott att jag var knäpp men det bjuder jag på. När Sophie är klar frågar den manliga sköterskan om jag kan ratta ner sängen själv och jag säger att jag går nog vilse eftersom jag inte hittar på sjukhuset ok han ringer efter personal. Uppe på rummet får Sophie lunch och jag känner att jag också är hungrig så jag går ner till resturangen och köper lammfärsbiffar+stuvad blomkål+ärtor och går upp igen. Efter lunch spelar Sophie sims och jag sitte och njuter av utsikten och vilar.
Vid 14 tiden så kommer Emma, mamma och pappa med ombyte och badkarsodlade jordgubbar. Vi sitter och pratar en stund och sedan går vi ner till returangen och fikar. Vi sätter oss ute i soln och njuter en stund men dt syns på Sophie att hon är trött. Vi går tillbaka mot avdelniingen och vi säger hej då till gänget som ska iväg och handla pappa fyller nämeligen år imorgon. På avdelningen igen så spelar Sophie data och titta på tv, jag läser och så kommer doktorn in igen. Läkarna här och i Stockholm har tt på bilderna från röntgen men kan inte se någon förändring vilket är jätteskönt, det ä konstigt att man blir glad av att de inte hittar något för i vanliga fall är det ju det man vill ha en orsak till varför det blivit å här. Sophie ska ligga med syrgas nu till imorgon för att man ska se om det bir någon bättring. och jag ställde frågan om Pelle ville "ska vi föröka åka hem mot Stockholm" läkren svarade att det diskuterar man hela tiden men just nu vill man inte det och man tycker inte det behövs han säger att han ska prata med dr Tomas uppe i Stockholm mot slutet av veckan och då ka vi se hur vi tar oss hem det finns båt,flyg och helikopter. Så säger han att nu får vi ta dag för dag undrar nu om det är så att vi ka ligga här ända till fredag? Ja vi fick inget vettigt svar.
Här nere är de ju int så vana vid den här sjukdomen säger de men hur ska de kunna vara det det är ju inte så många som har den, inte så många som jobbat länge har stött på den men jag är djupt imponerad av sjukvården och alla otroligt trevliga och goda människor vi träffat. Vi kan inte alls klaga på uppmärsamhet eftersom de flesta är på tårna över förändringar och om det händer något mer me Sophie. Hon har nu blivit snurrig och fått en ömmande smärta när man rör armen så nu avvaktar vi om något mer händer. Sophie ser nu på film och sedan får vi väl se vad som händer vi tar en dag i taget igen.... konferanstiden finns kvar den 17 juli och överläkaren som vi ska träffa är nu i tjänst och informerad. ja fortsättning följer......
Sedan sover vi till 8.00 då det knackas på dörren och det är dags för prover igen. Jag duschar av mig och vid 9.00 käkar vi frukost och vi får finfrukost bredda mackor med grönsaker,ägg,the. Efter frukost spelar vi skip bo och väntar på läkarna som diskuterar med Stockholm. Vi går in i vårt rum och spelar en omgång vändtia och sedan är Sophie trött och lägger sig och då kommer läkaren in. Han berättar att man kan inte se någon förändring på skiktröntgen men att läkarna i Stockholm vill att man gör en magnetröntgen och som kommer att göras kl 12.00. Han gör en massa tester och säger att det märks att hon är svagare och har sämre balans som hon i och för sig kompenserar med styrka från höger ben. Sophie byter sedan om till den käcka sjukhusrocken och vi får fylla i papper om ska upp till magnetröntgen. Vi bestämde tillsammans att jag inte behövde sitta inne i rummet när de tog korten utan jag kune vänta utanför, jag ser min minsta lägga sig på båren och vant stoppar in proppar i öronen och sedan får hon lurar på sig med musik och hon lägger sig ner och stoppar in huvudet i ställningen. Hon körs in i trumman och vi stänger dörren jag går ut och sätter mig och lyssnar på musik men hamnar i någon ledsamhet och blir förbannad ordentligt på denna "fucking" moyamoya som en god kollega döpt den till (det stämmer Raisa) varför ska hon drabbas? Har inte vår familj haft sin beskärda del ja jag blev ledsen och arg under de 30 minuter jag är där ute och folk måste trott att jag var knäpp men det bjuder jag på. När Sophie är klar frågar den manliga sköterskan om jag kan ratta ner sängen själv och jag säger att jag går nog vilse eftersom jag inte hittar på sjukhuset ok han ringer efter personal. Uppe på rummet får Sophie lunch och jag känner att jag också är hungrig så jag går ner till resturangen och köper lammfärsbiffar+stuvad blomkål+ärtor och går upp igen. Efter lunch spelar Sophie sims och jag sitte och njuter av utsikten och vilar.
Vid 14 tiden så kommer Emma, mamma och pappa med ombyte och badkarsodlade jordgubbar. Vi sitter och pratar en stund och sedan går vi ner till returangen och fikar. Vi sätter oss ute i soln och njuter en stund men dt syns på Sophie att hon är trött. Vi går tillbaka mot avdelniingen och vi säger hej då till gänget som ska iväg och handla pappa fyller nämeligen år imorgon. På avdelningen igen så spelar Sophie data och titta på tv, jag läser och så kommer doktorn in igen. Läkarna här och i Stockholm har tt på bilderna från röntgen men kan inte se någon förändring vilket är jätteskönt, det ä konstigt att man blir glad av att de inte hittar något för i vanliga fall är det ju det man vill ha en orsak till varför det blivit å här. Sophie ska ligga med syrgas nu till imorgon för att man ska se om det bir någon bättring. och jag ställde frågan om Pelle ville "ska vi föröka åka hem mot Stockholm" läkren svarade att det diskuterar man hela tiden men just nu vill man inte det och man tycker inte det behövs han säger att han ska prata med dr Tomas uppe i Stockholm mot slutet av veckan och då ka vi se hur vi tar oss hem det finns båt,flyg och helikopter. Så säger han att nu får vi ta dag för dag undrar nu om det är så att vi ka ligga här ända till fredag? Ja vi fick inget vettigt svar.Här nere är de ju int så vana vid den här sjukdomen säger de men hur ska de kunna vara det det är ju inte så många som har den, inte så många som jobbat länge har stött på den men jag är djupt imponerad av sjukvården och alla otroligt trevliga och goda människor vi träffat. Vi kan inte alls klaga på uppmärsamhet eftersom de flesta är på tårna över förändringar och om det händer något mer me Sophie. Hon har nu blivit snurrig och fått en ömmande smärta när man rör armen så nu avvaktar vi om något mer händer. Sophie ser nu på film och sedan får vi väl se vad som händer vi tar en dag i taget igen.... konferanstiden finns kvar den 17 juli och överläkaren som vi ska träffa är nu i tjänst och informerad. ja fortsättning följer......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar