många dagar

Opps  nu har vi inte uppdaterat på länge men det beror på att vi lever just nu ett ganska vanligt liv. Jag har jobbat för fullt i Almedalen i dagar 8 och Sophie har varit på landet med mamma,pappa och Emma. De har inte gjort så mycket för både Sophie och Emma blev förkylda ordentligt denna vecka. Ont i halsen och väldigt snoriga så de höll sig mest i sängen och spelade sims och såg på film. Igår lördag 7 juli tog jag tjejerna med mig in till Almedalen där de fick sitta med och lyssna på om "Hur mår egentligen Sveriges barn" 1 tyckte det var jätteintressant och 1 tyckte att det var dötråkigt och jag fattade ingenting... mmmm Emma tyckte det var spännande och Sophie ruttnade. Efter seminariet så lyssnade vi på Stefan Löfven men det var inte heller speciellt kul. När vi var klara med talet så gick vi upp till kränkuboden för inköp av te och sedan mot Wisby ost och delikatess för att köpa lite godsaker till kvällen. Vi gick sedan till Coop och handlade lite mer och så fick vi ringa till pappa så vi blev hämtade eftersom bussen hem inte gick förrän 22.20. Ja så är livet på landet tydligen och turer är inte så ofta. Men jag har en väldigt snäll pappa och mamma så pappa hämtade oss och mamma hade börjat med middagen klyftpotatis, hamburgare och tzatziki. Pappa grillade och Emma gjorde sallad och jag gjorde min egen tzatziki. Vi slog till och delade på en flaska rose som vi fått från Moa en kollega till mig som bodde hos oss under några dagar i Almedalen. Efter middagen så avnjöt vi goda ostar och goda salamikorvar (karl-johan svamp och valnöt) proppmätta förflyttade vi oss in för ett par omgångar Bonk och mamma vann båda. Som ni ser så lever vi ett vanligt sommarlovsliv vilket vi skulle göra fram till den 17 juli.
Idag har vi rensat vårt hus och möblerat om slängt ut 2 byråer och in med en lite större flyttat sängarna och satt upp sänglampor till alla bra blev det.
Det som tyvärr är tråkigt nu är att Sophies vänstra arm har börjat strama och vi väntar på att Karolinska ska ringa till oss och tala om vad vi ska göra, behöver vi ta oss till lasarettet? behöver vi försöka ta oss hem med båten ikväll? Kan vi vara kvar som vanligt vågar vi det?
Jag har som tur är jobbat så mycket under denna vecka så jag har förträngt detta moyamoya utom en dag för då handlade jag en fårskinnskudde och tattoplåster till Sophie för att ha på sjukhuset här framöver. Kudden är långhårig ull mjuk och len och man kan gosa med den och tattoplåster för att istället för all  tråkig vit plåster. Just då kände jag lite ångestkänslor över vad som kommer att hända. Vet inte om det är så skönt att gå med denna känsla av oro hela tiden orolig sömn och vara på tårna hela tiden. Herregud vi har ju aldrig varit några pjoskiga föräldrar som varit superrädda och inte ens satt på plåster på småsår, inte tänkt på brutna armar, brutna tår (även om samvetet är ens fiende här...)vi åkte in dagen efter  Sophie brutit armen och vi vet att hon har en otroligt hög smärtgräns.

Så nu blir det till att vänta vad de kommer att säga till oss att göra får göra mig startklar för en flytt från landet till huvudstaden....kolla båtbiljetter.....

Vi får se hur jag kommer att skriva jag tänker att det kanske är mer behövligt när vi lever i orosmolnen just nu går det ju ganska bra.