ja inget har vi hört angående Boston och det börjar bli tröttsamt och vänta , de sa 4-6 veckor och de har passerat med rågen.
Sophie neurolog är på semester och vi vet inte hur länge.....och det är han som ska få svaret.
Jag skrev till sjukhuset för Sophie börjar tycka att det tar för lång tid och det är som hon själv säger och känner hon vill ju inte åka när hon ska börja ny skola. Självklart behöver hon hjälp men hon ser detta med att börja på en ny skola med nya kompisar som inte vet om att hon är sjuk (om hon själv inte väljer att berätta det) och den problematik hon har. Hon vill ju helst inte börja med att vara borta 1-2 veckor.
Just nu mår hon bra och är en obstinat tonåring och ja hon ska väl kunna leva ut sin tonårstid hon med. Men det är inte alltid roligt med en som hugger tillbaka hela tiden. Jag vet och förstår att hon behöver göra det men det är inte sagt att jag tycker det är kul och rättvist alla gånger....
Allt är inte mitt fel, det är inte mitt fel att sjukhuset inte hör av sig, det är inte mitt fel att alla kompisar är borta och hon inte har något att göra osv.....
Hon har varit jätteduktig här hemma och målat men hon ruttnade nu i helgen så vi skjutsade henne ner till Nynäshamn och en båttur till Gotland, landet och mormor, morfar och Emma. Hon ska vara nere en vecka nu och vila och förhoppningsvis så har hon samlat lite glada och välbehövliga minnen
I veckan fick vi hem Min Stora Dags årsredovisning och där är Sophie med och berättar om sin sjukdom"En glad utsida berättar inte alltid hela sanningen" finns att läsa här
http://www.minstoradag.org/wp-content/uploads/2015/06/Min-stora-dag_%C3%A5rs14_web.pdf
Ja nu har nästan jag med gett upp om Boston och har bestämt att nu mlar jag klart sedan åker jag till Gotland och landet ett par veckor för att hämta livskvalité, glädje och lugn inför att jag ska börja jobba i september. Det ser jag fram mot väldigt mycket men jag vet att det blir att ta det lugnt lita på min magkänsla och att jag vågar och kan säga nej men även våga mig på att ta ett större ansvar. Livet rullar på och jag tänker rulla med och inte mot det längre.
Kan ju inte påverka vad som händer förutom det jag själv gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar