Ja så har det varit några hektiska dagar och Sophie har nu gått ut nian med godkänt i alla ämnen utom gymnastik. Hon hade till och med några C,D men såklart var E målet för henne.
Tänk denna tjej har klarat av skolan fast hon varit borta mer än hälften av tiden. Det har varit tårar och panik,glädje och skratt men det har varit tufft men hon är en riktigt tuff tjej som har kämpat så att vi vuxna runt henne har bilvit så berörda. Sophie har haft fantastiska lärare som stöttat och hjälpt henne. Det kan inte alltid vara lätt som lärare att möta en elev med Sophies humör och ilskna blickar. Hon kan ju så mycket mer men har ju inte varit närvarande men aktiv på alla lektioner som hon varit på och försökt men framför allt har hon haft viljan att klara sig.
Det är stolta föräldrar vi är idag och med en lättnad att hon faktiskt klarade av detta, det var många gånger vi trodde det inte skulle gå och att det var bättre att hon fick gå om ett år. I Sophies värld så var det uteslutet och vi hade vår duster hemma. Sophie har ju varit delaktig i alla beslut som tagits i skolan och det var inte alltid hon höll vad hon lovade men det var ömsesidigt från alla håll. Men tillsammans så fick detta kapitel av Sophies liv ett riktigt bra slut och nu är det en väntan innan hon kan få se vilket gymnasium hon kommer att komma in på,det blir ett nytt kapitel i hennes liv men först ska ho ha ett sommarlov och vi hoppas på att hon kommer att kunna njuta av det.
Vi vill från botten av vårt hjärta tacka framför allt Karin Andersson Sophies mentor och klassföreståndare och EN, SV lärare, Sanna mattelärare, Rasmus NO, Fredrik SO att ni hjälpte henne att klara kärnämnena, biträdande rektor Alexandra för planering och stöd, Niklas och Matthias i Studion för att ni pluggade med Sophie, Karin SYO för hjälp att strukturera upp gymnasievalet.
Självklart finns alla ni andra med och det är även klasskamrater, kompisar, föräldrar som varit stöd och funnits där för Sophie och i viss mån för oss också. Tack så mycket en varm kram till er alla!
I måndags var det ju den stora dagen som Sophie sett fram mot det var bal. Sophie åkte till vår fantastiska frissa Michis på Salong Mold i Huddinge och fick håret iordninggjort. Sedan hem för att göra sminkning och ombyte av kläder.
Kl 16.00 skulle 7 klasskompisar komma hit och vi hade fixat snittar och lite pommacbubbel. Alla var ju inte på plats 16.00 utan det blev som det brukar bli med stirriga tjejer och killar som var klara bra mycket snabbare än tjejerna.
Sophie hade ingen bra dag hon var väldigt trött och hade ont men det var nog ingen som märkte det hon kämpade som vanligt men var väldigt ledsen över makeupen som inte blev bra. Menden såg helt ok ut kanske inte en av hennes bästa men den dög.
Jag fotograferade ungdomarna som kl 17.50 blev hämtade men en fin gammal limousin de blev körda till skolan i 2 omgångar.
Sedan började festen som inte jag kan skriva så mycket om men kul hade de iallafall. Efter festen så kom de hem bytte kläder och drog vidare ut i natten. Det blev en lång dag och en sen kväll innan Sophie var hemma.
Vi har inte hört något om och när vi ska åka till Boston men vi ska träffa läkaren på fredag och då vet vi kanske lite mer efter det besöket. Kanske kan vi få svar angående proven på hennes gener och om hon har någon mutation på någon gen. Något måste göras för huvudvärken ger inte med sig och nu har hon lärt sig att hantera den men ibland så går inte det längre hon har så ont och det blir så påtagligt. Så var det i lördags då såg vi hur ont och påverkad hon var av smärtan hon vilade och gjorde ingenting. Vi hade middag på kvällen Matte, Lotta och deras illa ettåring Stella kom. Men under middagen så sa Sophie att vi nog får ringa ASIH och be om Torradol.Sophie såg ut som en panda då hon var alldeles svart runt ögonen och likblek. Vi ringde och hon fick en spruta som hjälpte lite och en stund men det är det alternativet hon har just nu. Det andra är att åka till akuten,bli inlagd och sedan ja det vet vi inte för det är nog så att de inte vet riktigt vad de ska göra på sjukhuset heller. Jag vet att smärtläkaren skulle skriva i ordning nått så att det skulle finnas någon medicin man kunde ge, personligen så tycker jag det är bättre om ASIH vet vad de skulle kunna ge mer och sedan att vi får vara hemma istället. Vi avvaktar till fredag så får vi se vad som händer tror inte vi kommer att komma iväg förrän i juli till Boston.
Nästa stora sak som ska hända är ju Göteborg och One Diretcion. Kan ju säga att det var inte lätt att hitta boende i Göteborg dessa 2 nätter men till slut gick det. Vi åker ner måndagen och sedan ska tjejerna köa hel dagen för att snabbt kunna ta sig in så långt fram som möjligt såklart. Drömmen är ju att få komma så nära som möjligt för att kunna både se,ta kort kanske ta på dem.....
Ja det blir nog bra Sophie och Jossan är taggade, jag får se Göteborg,Pelle ska jobba lite sedan kan han och jag strosa, äta gott och bara vara.
Vi ska även gå på Liseberg det gör vi på onsdagen och på kvällen åker vi hem. Kanske vi borde gå måndagen och då även se allsången vi får se.
Här hemma ska vi nu börja måla hur mycket som helst och det är många plank som ska grundmålas och sedan strykas på 2 gånger med en grå färg och vita knutar. Ja vårt röda och vita hus ska nu bli grått och vitt med liggande panel. Det är vår semester att göra om, vi ska även göra klart det sista inne så att vi kan få vila någon gång eller vänta -.... bor man i hus är det väl ingen vila det finns alltid att göra......Ibland önskar jag att någon bara skulle göra klart allt åt en Sophie har varit inne på att skriva till något av alla TV-program men vi har sagt att de finns de som är i större behöv än vad vi är. Ja funderar på målarfest jag...får se vad det blir
Ja så någon semester planerar vi inte i år jag tror att Sophie och jag åker till Gotland ett par veckor det är ett måste varje år jag vill till havet,solnedgångarna och lugnet. Jag kan hämta kraft och styrka där. Kanske så stannar vi ett par dar i USA och vilar innan vi flyger hem igen det är nog ett måste för Sophie huvudvärken blir ju värre när vi flyger......
Jag börjar sakna mitt jobb och att få ha något att göra, jag tycker att livet hemma är tråkigt och behöver träffa människor och få skratta och vara kreativ igen. Hoppas och tro att det blir en verklighet i september.
Jag håller på och tar hand om mig själv och jag har gjort en hemsk gastroskopi och i måndags så gjorde jag en Hysteroskopi. Ja jag har en blödande mage tydligen och sedan har jag förändringar i livmodern. Jag har även varit hos min neurolog och kollat min polyneuopati och jag vill dra ner på medicinerna och istället satsa på träning och kost och en acceptans för att jag har ont och det brinner i mina händer och fötter. Jag tror på andning och vila.
Jag ska testa och dra ner på dosen så får vi se.
Nästa stora hemska sak jag ska göra och den är värst det är att fixa tänderna förstår inte hur jag ska klara det men det behövs och det är ett måste. Jag är livrädd .......
Men först svar på alla undersökningar och sedan måste jag komma igång med träning får kolla och anpassa den till var jag befinner mig och vad jag klarar av.
Ja då avslutar jag väl för denna gång och jag skriver när vi varit hos läkaren.....
Njut av livet här och nu för ni vet aldrig vad som händer. Livet är fantastiskt, det är skört men det är något vi får ta lärdom av och så tänker jag att allt som händer, händer av en orsak,mening och jag kanske inte fattar nu, kommer kanske aldrig att förstå men det finns en mening med det iallafall varesta jag vill eller inte!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar