Efter det gick vi upp till avdelningen eftersom Sophie har haft så ont i magen och haft kramper. Vi fick träffa en mycket gullig och bra läkare som undersökte Sophie och bestämde att de skulle göra en buköversikt samt ett ultraljud. Jaha det var bara att sätta sig och vänta. Det visade sig att hon behövde vara fastande så nu blev väntat minst 4 tim. Jag sprang ner och köpte en sen lunch. Sophie bad om dropp eftersom hon var väldigt hungrig. De hade väldiga problem med att hitta någonstans att sätta en nål. Till råga på allt är hon ju väldigt svårstucken vilket är taskigt.
Men till slut hittade ett kärl och droppet satt på plats. Vi gick ut och satte oss i soffan (vi hade inget rum idag) vid halv sju skulle vi åka upp till röntgen och de frågade om vi kunde åka själva vilket var självklart.
Vi åkte upp och kom ganska snabbt in på bukröntgen men sen blev vi sittande ett bra tag för det kom in ett trauma som krävde alla läkare.
Pelle hade varit i Jönköping över dagen och var på väg till oss men han fick vänta på Q82. Ultraljudet blev gjort och vi gick tillbaka till avdelningen efter 3 tim frånvaro, Det tänkte nästan efterlysa oss. Sophie fick 3 pannkakor och var nöjd själv var jag vrålhungrig men det var bara att vänta på läkarsvar. Vi såg på hockey och väntade,vi averkade nyheter och väntade sen tröttnade jag och gick och frågade nattpersonalen och de svarade att de skulle ringa på läkaren när de gjort klart sina kvällsbestyr. Kl elva kom läkaren och sa att allt såg bra ut men hon kunde vara något förstoppad så använd klycks hemma och läkarna ringer imorgon. Ok vi åkte från avdelningen vid halv tolv och åkte förbi Mcdonalds för att få något i magen och sedan hem till sängen. Sophie bäddade med sitt nya bolltäcke för att se om det hjälper henne att sova bättre.
På morgonen så klev jag upp i tron att jag skulle till Flemingsberg för att fixa mitt pass. Jag åt frukost och drog iväg lät Sophie sova ut. På bussen till passkontoret så börja jag fundera på datum och det var något som inte stämde och mycket riktigt det var igår jag skulle vart där. ledsen och rädd över att jag börjat röra ihop saker klev jag av vid Flemingsbergs centrum och satte mig för att hitta en ny tid, jag ringde och de sa att jag måste kolla nätet alternativt sätta mig och vänta på att det blev något återbud. Jag letade och det fanns inte tider förrän i juni vilket är försent eftersom vi åker till Istanbul den 4 juni och jag kommer inte in i landet med mitt nuvarande pass.Ja allt fungerar inte som det ska just nu i mitt hjärnkontor.
Hemma igen såg Sophie och jag film eftersom hon är trött och har ont i både magen och huvudet. Mitt under filmen ringer läkaren från avdelningen och frågar om vi fick förklarat för oss om bilderna och blodproverna igårkväll, jag svarade att ja det var troligen förstoppning och vi skulle använda klycks. Så visade sig inte vara fallet......Sophie hade förhöjda värden på sin lever vilket kan förklaras med att hon tagit morfin eller så är det en biverkning från sarotenen. Hon var ganska full i tarmarna så hon skulle få ett pulver som ska lösas upp i vatten att ta på morgonen och så hoppas vi på att det försvinner från tarmarna och förhoppningsvis magonten. De såg inte allt så klart så imorgon är det dags att göra ett nytt ultraljud för de vill ha bättre bilder ev har Sophie en cysta på äggstocken de vill kolla.....
Hon kommer att vara inskriven på avdelningen till minst tisdag och vi får ju åka dit och sova om Sophie blir sämre eller att hon inte känner att hon inte orkar med smärtan längre. Det absolut mest positiva är att läkaren som är ansvarig denna vecka har lyckats få ihop alla involverade läkare till en vårdkonferens på tisdag. Detta för att se vad gör alla och vad händer, vem ska göra vad hur tänker de? Vi kommer att förbereda oss med våra frågor och funderingar. Det som är kanonbra är att Sophies psykolog kommer att vara med och det är ett stort stöd för Sophie.
Tänk om man inte kan hitta någon lösning på hennes huvudvärk? Vem ska ta beslut på vad som är bäst för henne? Är det vi eller? Just nu känns livet väldigt väldigt motigt och tungt jag är nog deprimerad har haft svårt att ta det till mig men så är det nog och jag är rädd att falla mer kommer jag ta mig upp igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar