Vi stökade runt och gjorde lite pynt och mat. Sophie undrade om det var hon som var vuxen och jag barn . Men det är klart man ska ha lite läskigheter eller hur?
Vi lämnade 5 barn (4 tjejer och en kille) att äta middag och se på film och så drog vi till kompisar som bjöd oss på middag. Det hade gått lugnt till hemma och Emma kom hem så vi fick vara ute lite längre än vad vi tänkt. Det var mycket trevligt.
Lördagen och söndagen så var det full rullre hemma hos oss. Vi gjorde iordning 3 rum på en gång + att jag var på IKEA med sophie och handlade möbler till hennes rum och till vardagsrummet.
Sprang även in på Kvantum för att handla lite för Olle och Lena skulle komma över på middag på lördagskvällen.
Söndagen så höll Sophie och jag på att rensa ut hennes rum och slänga mycket . Är just nu inne ien slänga period. På kvällen så började Sophie blöda näsblod och det är inte lite hon blöder. Det rinner ur näsasn och den här gångne var det faktiskt svårt att få stopp på blodflödet. Vi var i valet och kvalet om vi skulle åka till öron/näs/halsakuten men vi tryckte in tussar med olja på och så fick det vara färdigjobbat för henne. Vi kom i en någon sådär ordning och slappade en stund på kvällen.
Pelle åkte tidigt på måndagsmorgonen till Malmö och jag gick upp som vanligt´och när jag skulle väcka Sophie så hade hon ingen känsel i höger hand igen. Jag släpade upp 10 liters syrgastuben till hennes rum och så fick hon ligga där. Man hamnr verkligen i valet och kvalet ska man vara hemma eller ska mn jobba? Jag slits så över detta och sedan för att inte tala om det dåliga samvetet som kommer smygande. Nu var det ju så att jag fick vara stand by om det blev värre och det är en bit från jobbet jag bor. Sophie var lugn och sa att hon klarar sig själv. Det är skönt att hon är så lugn. Jag hade ett möte på jobbet samt en föreläsning på Södertörn så det var gasnska viktigt att jag var där och jag kunde tack och lov det.
Jag kom hem till middagstid och Sophie mådde då lite bättre men 2 fingertoppar har hon ingen känsel i och har inte haft sen sista bortfallet på sjukhuset. På kvällen så kom Jenna från Gotland och ska bo hos oss några dagar för hon har återbesök på Huddinge sjukhus med provtagnin,vaccination och besök hos läkaren.
Tisdagen så jobbade jag hemma för vi skulle till sjukhuset kl 13.15 och sedan BUP 14.15.
Vi åkte tyckte jag i god tid hemifrån men kollektivtrafiken är som den är och sedan så sprang vi även till fel buss.. vilket resulterade i att vi blev sena men det löste sig så att vi kunde träffa Pernilla efter BUP. Vi åt lunch på sjukhuset och sedan var det dags att gå upp till BUP. Sophie var där i 45 min och kom ut och sa att Rhianna sa att hon inte skulle gå full tid i skolan samt att hon är deprimerad och mår inte så bra och det är viktigt att hon visar det med. Vi åkte ner till mottagningen och bad dem ringa till Pernilla. Hon kom efter en liten stund och vi pratade om hur SOphie mår och vad man kan göra. Hon hade varit i kontakt med en nevrolog på vuxennevrologen ,en läkare i England och sedan en läkare i Göteborg. De 2 första avrådde från att sätta in den blodtryckssänkande medicinen men läkaren i Göteborg hade en annan uppfattning. Pernilla ville inte sätta in den medicinen utan gick på vad läkaren i England föreslog och det är att ge Sophie en medicin som epileptiker och de som har svår migrän. Man sätter in den i förebyggande syfte så det är nu vad vi ska testa hemma. Sophie hade en egen tanke och det var att kunde man inte ge henne mer blod för då blir ju blodet tunnare och då kan de flyta igenom kärlen lättare. Pernilla sa att det var en bra tanke men tyvärr så fungerar det inte hon frågade även om Sophie hade någon mer fundering men det hade hon inte. Pernilla undersökte Sohpie och hon är fortfarande lite svag i höger sida och tappar armen men det kommer säkert att gå över.
Vi gjorde upp att jag ska maila henne om 2 veckor för att tala om hur det går med den nya medicinen samt att vi ska ringa till mottagningssjöterskorna när hon har bortfall och behöver syrgas så att de kan ha koll på det. Och hon sa även att om vi får kontakt med läkaren i Zurich så bistår dom med bilder och den hjälp de kan. Ja så där är vi nu får se vad som händer framöver.........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar