Igår kom Sophie hem från skolan och BUP och var otroligt ledsen. Det här med betygsättning och hur skolan har tänkt och tänker är något som är jättejobbigt för Sophie.
Jag har skickat mail till skolans biträdande rektor samt mentor om PYS paragrafen som tydligen inte Sophie gäller under.När jag frågade rektorn om detta så var svaret att det gäller typ blinda och döva men så har jag ju förstått att det inte är och jag tror inte att skolan har all kunskap kring alla lagar och paragrafer utan de gör så gott de kan. Men när man har en elev som har en medicinsk funktionsnedsättning så borde man väl kolla vad som gäller.
http://www.skolverket.se/
Medicinsk funktionsnedsättning är ett samlingsbegrepp för olika kroniska sjukdomar och långvariga sjukdomstillstånd. Enligt Specialpedagogiska Myndigheten
*Funktionsnedsättning betyder att man har nedsatt förmåga att fungera fysiskt,psykiskt eller intellektuellt. Den kan vara olika grad och påverka livet olika mycket.En del föds med en funktionsnedsättning,men andra får dem till följd av exempel en sjukdom eller olycka. Funktionsnedsättningar kan man ha under en period eller för alltid.
( Funktionsnedsättning kan vara, smärta som påverkar ens kognitiva beteende/förmåga, stressad orolig p.g.a av sjukdomen,att inte kunna vara med på idrotten för att det kan innebära stor fara)
*Pysparagrafen kallas ibland den paragraf i skollagen som behandlar möjligheten att vid betygssättning bortse från enstaka delar av ett kunskapskrav om det finns särskilda skäl. Särskilda skäl är när eleven har en funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som är ett direkt hinder för att eleven ska kunna nå ett visst kunskapskrav.
Paragrafen finns i skollagen 10 kap.21§, 12 kap 21§ och 15 kap 26§.
Jag vet att vi har haft flera möten med skolan där vi tillsammans försökt att hitta lösningar som ska hjälpa Sophie och att Sophie inte alltid har hållit det som vi kommit överens men det är faktiskt ömsesidigt. Hur lätt är det att som 13-åring bli svårt sjuk och med allt som kommer med tonårstiden och att vilja vara som alla andra. Vi som föräldrar kanske också varit mesiga och låtit Sophie varit med och bestämma men det är ju henne och hennes välmående, hur mycket hon orkar vet ju bara hon. Vi kunde ha sagt att hon skulle gå om en årskurs, att gå på extraundervisning m m .
Sophie fick hemundervisning en gång och då kom en förvirrad man som klappade Sophie på axeln och sa -"du behöver inte vara rädd jag har haft fler barn som haft cancer och det har gått bra för dem" Han var inte så trovärdig tycker vi och vi sa att han kommer inte hem igen till oss. Eter det rann hemundervisningen ut i sanden.
Vi har försökt att lyssna på vad skolan sagt och trott att de också håller vad de lovar som möte en gång per vecka med mentor för att kolla hur det går, mail på lärarnas planering, ipad för att skolarbetet ska vara samlat på ett ställe för att lätt ta med sig till sjukhuset osv.
Det som stör mig är att jag inte orkat ha koll på allt och följ upp att det fungerar men att helt plötsligt ställas inför att man får ett barn som blir så sjuk och det är dagsformen som avgör vad hon orkar och inte hade vi väl trott att det skulle bli så som det blev efter operationerna, Vi trodde ju att det skulle bli bra det var ju vad vi hoppats på.
När nu vårt liv vändes upp och ner ska man då ha orken att se till att skolan vet vad som ska göras med åtgärdsplaner för att hon ska uppnå målen godkänt i sina ämnen, vilka paragrafer som ska gälla? Både sjukhusets speciallärare och psykologer samt Hjärnskadecentrums psykologer och arbetsterapeuter har varit i skolan och haft möten och lagt fram vad Sophie behöver hjälp med har det efterlevts?
Nä inte så mycket någon åtgärdsplan för att nå godkänt har inte gjorts och nu ska vi ha möte med skolan och Hjärskadecentrum igen på onsdag och jag vet att jag måste hjälpa Sophie så hon får en ärlig chans att ta sig in på gymnasiet med egna betyg.
Alla lärare säger att hon är duktig när hon är skolan och hon hänger med och är aktiv men det ger uppenbarligen inga betyg. Kan inte bara lärare sluta säga till eleverna att egentligen skulle du med lätthet ha fått det och det i betyg men eftersom du varit borta så mycket eller att vi delar inte ut fler än 3 A t ex. Hon behöver inte höra detta det gör henne bara mer ledsen och så känner hon sig misslyckad.
Det vi bestämde i början av den här terminen var att Sophie skulle ta bort spanska och hemkunskap för att kunna få chans att gå till studion för att läsa in NO och nu säger Sophie att det kan vara stökigt och rörigt och lärarna inte har tid eftersom det är många elever där och det är bitr. rektor som ska ta beslutet om hon får gå dit. Rörigt och stökigt är det sista hon behöver med sin huvudvärk men samtidigt så får hon inte bli stressad för då ökar värken med. har snart ingen aning om vad jag ska göra. Jag är trött så trött och ledsen på att man inte kan få den hjälp man bör få och så tänker jag på alla som har föräldrar som inte orkar, kan eller förstår hur man bör få hjälp till sina barn det är ju för fan en djungel.
Jag kommer alltid tycka att Sophies mentor varit helt fantastisk och flera av hennes lärare med.Det är inte lätt att vara lärare idag med allt som läggs på dem och stora klasser. Men det kan ju inte vara första gången som man har en elev som är svårt sjuk och borta i perioder och hon kommer tyvärr inte vara den sista.
Det måste finnas en mall för skolan vad som är viktigt att tänka på för man kan absolut inte begära att föräldrar ska veta vad som behövs och vad som ska göras när man befinner sig i chocktillstånd och själva inte fungera som man brukar göra. Detta har fått mig att förstå hur viktigt ett bra EHT team är i skolor för att hjälpa elever som behöver stöd och hjälp samt att rektorer förstår vikten av dem och att det finns resurser till barns som behöver stöd.
 |
| Den här tjejen krigar varje dag men behöver hjälp för att klara sitt krig kommer hon att få det? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar