I tisdags så gick Sophie till skolan som vanligt de skulle ha en filmdag i skolan och det ville hon inte missa. Så hon drog iväg på morgonen med tryckande värk och snubbel. Jag åkte till jobbet och mailade sjukhuset om Sophies problem om den tryckande huvudvärken och att hon tappat balansen. Jag kan inte vara lugn i detta för jag vet inte när vi ska åka eller om det är onödigt. För mig var detta något nytt. Jag blev uppringd på eftermiddagen av sjuksökterskan på mottagninen att de ville att vi skulle åka in för en bedömning. Så jag packade ihop mina saker tog datorn med mig hem för man vet ju inte vad som händer om hon läggs in eller inte. Pelle hämtade mig i Fruängen och vi åkte hem packade ihop övernattningsväska samt åt middag i lugn och ro innan vi åkte in till akuten.
Det var hur mycket barn som helst på akuten och det tog ett tag innan vi kom in på rummet. Där fick vi veta att läkaren snart skulle komma och att Sophie är prioriterad pga av sin grundsjukdom. Det visste inte vi men så kanske det är, hon får ju syrgas direkt och man vet ju inte förloppen i sjukdomen eftersom de är så olika. Läkaren kom och undersökte henne och han hade en del kloka saker som han tänkte eftersom detta var nytt för Sophie, trycket på ena sidan är inget allvarligt trodde han utan det hänger ihop med nackmuskler som är spända. Balansen trodde han berodde ev på något i öronen hennes vänstra trumhinna såg lite annorlunda utså ett besök till öronläkaren samt sjukgymnast. Han sa även att de skulle lägga in oss för de hade ev ett hål på torsdagen för att göra en angiografi. Men han sa även att inget skulle hända under natten och då bestämmde jag att vi åker hem och sover och kommer tillbaka tidigt på onsdagmorgonen. Om jag ska orka behöver jag sova bra en natt. Läkarna hade ju bedömt att det inte var något farligt och syrgas har vi ju hemma. Så vi åkte hem och sov och var sedan tillbaka på sjukhuset på onsdagsmorgonen.
 |
| Syrgas är det det enda som hjälper tro? |
Kl 14.30 var vi på öron.näsa-hals mottagningen och vi väntade drygt en halvtimme som vi spenderade med att leka bokstavsleken. Sophie undersöktes och de kunde inte hitta något som var galet i öronen eller bihålorna. Doktorn sa att det syns inte att hon varit ett öronbarn eftersom hennes öron inte är så ärriga. Jag sa att hon var tredje barnet som var öronbarn så hon fick rör tidigt man har ju lärt sig. Vi irrade oss tillbaka med Sophie i rullstol genom kulverten till avdelningen. Vid fyratiden kom Johanna och Vilgot och hälsade på. Vi träffades nere i kafeterian eftersom Johanna varit förkyld och vi tog en fika och Sophie fick sin minsta kusin tid. Sophie får åka rullstol eftersom hon snubblar och det blir jobbigt att gå långt. Vilgot tyckte det var spännande så han fick sitta i Sophies knä och köra Sophie lite. När de åkte hem körde jag upp Sophie till avdelningen igen.
Pelle kom upp med mat till oss och sedan så slappade vi hela kvällen.
På torsdsgsmorgonen blev vi väckta vid 6.00 för att Sophie skulle duscha. Jag smet in efter henne och jag gick ut och tog lite frukost. Pelle kom vid kvart i åtta och strax därefter så kom sköterskorna och hämtade oss. Ner i kulverten igen (snart hittar vi nog tror jag) bort till angiografi operationsrummet.
Vi fick följa med in båda två för narkosen hade ännu inte kommit. Jag pussade Sophie och gick sedan ut och Pelle var kvar under nedsövningen. När Sophie somnat så åkte Pelle till jobbet och jag gick och handlade cocacola och nyaste Frida tidningen.
Jag gick upp och satte mig i dagummet och jobbade lite medan jag väntade på att de skulle ringa från uppvaket. Vid 10.45 så ringde de och sa att jag kunde komma om 5-10 minuter så jag gick då ner till väntrummet och läste en stund. Jag fick gå in till en ledsen tjej. Hon hade ont och när hon säger att hon har ont så gör det ont det har vi lärt oss. Vi kollade var det gjorde ondast och givetvis var det i angionhålet men den här gångne hade hon fått någon anna sak som tryckte på hålet . Svårt att förklara hur den såg ut men det var som en korsett med band under rumpan. Och den skulle sitta kvar minst en halvtimme till, sedan gjorde infarten ont. Hon fick lite smärtlindring och hon var arg för att hennes pappa inte var där. Jag had smsat Pelle och han var på väg men hon frågade flera gånger argt var han var. Jag försökte lugna henne och det blev lite lättare när de tog bort trycket. Vi pratade med sjukskötaren som förklarade allt han gjorde och de skulle hålla ett öga på trycket eftersom det är extremt viktigt att inte trycket sjunker eller skulle öka.
De gav henne dropp och alvedon intravinöst och vid 12.00 kom Pelle och då var det dags att köra upp henne till avdelningen. När vi kom upp var jag tvungen att äta lunch och Sophie ville inget ha ännu. Pelle åkte till jobbet och Sophie vilade och tittade i sin nya tidning. Jag jobbade på och blev äntligen klar med den första redovisningen.
Sophie behövde gå på toaletten och när hon kom ut därifrån så sa hon att hennes huvud var varmt och hon kände sig konstig. Jag att det beror nog på att du varit sövd och det blir lite snurrigt efter det. Tyvärr håll detta i sig och Sophie hade svårt att hålla ögonen öppna så jag ringde på sköterskan som kom in och försökte få kontakt med Sophie men det var svårt. Hon gick iväg och hämtade läkaren som kom ganska fort och han konstaterade att hon var blek och det var inte lätt att få kontakt med henne.
De satte syrgas och gav henne dropp och så skulle läkaren ringa upp narkosläkaren för de har en medicin som reglerar trycket som var väldigt lågt på Sophie. Hon har ju lågt blodtryck innan så det är ju ganska allvarligt när det sjuknker. De gjorde olika saker som att höja benen och försöka få henne att sätta sig så att blodtrycket gick upp men det gjorde det inte så mycket. Hon fick ligga med dropp och övervakning ett tag. Läkaren sa att hade det varit någon annan unge så hade han sagt "låt han/henne sova de är trötta efter narkosen" men det gäller ju inte för Sophie. Sophie piggnade på sig och fick tillbaka färg i ansiktet men trycket var fortfarnade lågt. De tog bort droppet efter någon timme och så kom de in med jämnamellanrum och kollade trycket.
Pelle kom upp till oss efter jobbet och hade köpt med sig mat. Vi gick ut i dagrummet och satte oss och åt och då kom Bengt förbi och frågade hur det var med Sophie ,hon sa som det var och han förklarade att bli varm i huvudet blir vuxna när de gör angiografi så det var antagligen det hon kände.
Pelle åkte hem och Sophie och jag bäddade ner oss och såg en film. Jag flyttade hennes säng nära min soffa så jag kunde ha koll på henne under natten. Sophie somnade ifrån filmen och vaknade inte när nattpersonalen tog tryck på henne.
Fredagsmorgonen gjorde vi oss klara att åka hem vi åt,packade ihop, åt frukost och väntade in ronden. Men ronden hann inte komma före Måns från sjukgymnastiken han tog Sophie och mig med sig ner till träningsrummet. Han gjorde en bedömning av Sophies värk i nacke och rygg. Och det beror på att hon är spänd i hela nacken och ryggen. Hon fick göra olika övningar som hon ska göra hemma varje dag. Han sa även att Sophie borde kunna få sjukresekort så att hon kan åka själv till träningen med honom,badet och till BUP.Jag visste inte att hon kunde få det men det låter ju jättebra för hon klarar ju detta själv och vi gör ju ändå inget när hon tränar och pratar. Vi gick upp till avdelningen igen och väntade in läkarna. När läkarna kom så hade de inte fått något svar från bilderna ännu utan någon läkare skulle ringa oss i nästa vecka. De fixade ett sjukresekort till oss och Sophie blev av med sin infart. De kollade också hennes ljumske så att det såg bra ut efter ngiografin och det gjorde det men Sophie säger att det gör ont.
Pelle kom och hämtade oss och det är alltid lika skönt att komma hem och speciellt idag eftersom städerskan varit där så det var verkligen att bara komma och vila en stund. Jag blev klar med mitt arbete och svarade på mail. Sedan tog jag helg.
Under helgen så har vi varit på räkmiddag fredagskvällen vi kollade att Sophie orkade följa med och det gjorde hon ,lördagskvällen hade jag tjejmiddag och då var ju såklart Sophie med men hon smet upp och tittade på melodifestivalen. Söndagen kom Jossan och Ellen till Sophie och hängde en stund. Jossan sov över för måndagen har de studiedag. Sophie har idag ondare efter ingreppet och jag har mailat sjukhuset vad det kan vara de kanske har kommit emot något.
Vi kämpar på och jag börjar nu känna att det tar mycket mer på mig jag är trött,orolig och extremt ledsen har så nära till gråt, väldigt känslig. Jag jobbar och sköter mitt jobb och det är nog tur att jag har det. Jag försakar nog en del i mitt liv just nu men just nu är det jobbet som jag prioriterar. Jag kanske ska börja tänka annorlunda och priotitera mig själv, bli lite mer skötsam mot mig.
Men i första hand kommer alltid min lilla familj när den skakar kanske jag tänker annorlunda. Sophie har fortfarande ett tryck i huvudet och jätteont i magen i höjd med höften efter angiografin och vad vi nu kan göra är ju att fortsätta vänta....den eviga väntan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar