Onsdagen den 21 augusti vaknade vi sent så vi skyndade oss på till
frukostbuffén så man kan sitta och njuta ett tag. Idag hade Pelle även lagt ut
handdukar ganska när poolen så vi testade på att ligga där. Personligen så
gillar jag ju havet bättre men Sophie ville väldigt gärna ligga där. Det är så
sjukt mycket människor vid poolen och det är verkligen först till kvarnen som
gäller när det gäller stolar nära poolen (vi tror folk går ut på natten och
markerar sina stolar) Vi trivs ju bra där vi ligger på gräsmattan i skuggan.
Pelle och Sophie åkte vattenrutschkanorna och det tyckte de var grymt roligt
och de plaskade ordentligt. Sebastian tröttnade först på att ligga stilla och
gick tillbaka till rummet. Han vill gärna att det ska hända saker. Vi andra
stod ut ganska länge och vi plaskade i poolen och läste massor och slumrade
till lite i värmen. Vi gick hem vid 17 tiden och duschade och gjorde oss
iordning för att ta en tur in till Side och gå ut och äta. Vi beställde en taxi
och kom in till en stad full av aktiviteter och försäljning. Ibland kan det bli
lite mycket och att säljarna är lite väl på. Tjejerna ville shoppa och det fick
de med råge. Vi åt på en genuin turkisk restaurang och det var väldigt gott.
Efter maten var vi redo att möta alla försäljaran som kastar sig över en.
Sophie tyckte jag var kylig medan hon snällt log och stannade och pratade. Vi
gick runt och tjejerna köpte sig en väska var det var ungefär vad de orkade
med. Själv tittade jag på fina lampor men har svårt och bestämma mig om vi vill
ha en sådan men vi har ju till söndag på oss. Jag är nämligen värdelös på att
pruta jag vill bara handla och ha ett fast pris….
Vi tog en taxi hem efter att vi
köpt på oss mer vatten och snacks och så drog vi till hotellet trötta, supermätta
och lite slutkörda. Sophie var väldigt trött och hade ont i huvudet så jag gav
henne circadin så hon skulle somna lättare givetvis även tabletter för huvudet.
Vi ät lite arga på att värken har kommit tillbaka. Hon blir ju påverkad hela
dagarna och hon blir lätt sur och ledsen. Hon har även många frågor kring
operationen och hon bearbetar nog sitt skitår hela tiden. Hon fick lyssna på
Sarah Dawnfinder på sommar och när hon spelade ”Kärleksvisan” så började hon
gråta och sa att jag inte kan höra denna låt utan att börja gråta. Som sagt
tror jag att vi måste ta kontakt med sjukhuset igen så hon får ställa alla
frågor och funderingar hon har.
Torsdagen den 22 augusti blev vi väckta av att städpersonalen kom
och knackade på dörren och då fick vi bråttom till frukosten igen. Vi måste nog
vara ganska avslappnade nu hela familjen vilket är väldigt välbehövligt. Vi tog
en dag på stranden igen och gjorde inte så mycket, vi slappade och läste,
badade och njöt. Sophie, Pelle och Emma bokade in sig på hamam så de fick 90
minuter av skrubbande, massage och en ansiktsmask. De kom ner till stranden där
jag och Sebastian låg och de slängde sig ut i havet eftersom de var fulla av
oljor. De tyckte att det var otroligt skönt. Sebastian gav upp först igen och
gick hem kort därefter gav Pelle och Sophie upp. Emma och jag stannade ett tag
och på vägen tillbaka till rummet så köpte vi med oss glass till alla. Vi
duschade och gjorde oss iordning för vi hade bokat bord på en restaurang
Petunia vilket var väldigt mycket lugnare än buffén. Maten var väldigt bra och
vi njöt av maten och återigen blev vi väldigt mätta. KL 21.00 skulle en bil
hämta oss för att köra oss till optikern så jag skulle kunna få mina nya
glasögon. Vi åkte dit och hämtade dem och jag fick sjögång direkt för de är
progressiva och det har jag inte haft förut men det behövs nu. Jag gungade runt
i affärerna med familjen och återigen så är det så de hugger tag i Sophie och
Emma och nästan drar in dem i affärerna. Det blev inte mycket shoppat mer än
mer vatten. Vi får se hur vi kommer att göra med shoppingen framöver… väl hemma
igen spelade vi kort ”plump” igen och satt och småpratade innan det var dags
att gå och knyta sig. Sophie med huvudvärken men valde att inte ta några
circadin.
Fredagen den 23 augusti sov vi som vanligt till 9.00 familjen
trötter kan man tro eller så är vi väldigt utvilade. Vi gick iväg och åt
frukostbuffén och sedan packade vi ihop våra badkläder och gick ner till
stranden. Pelle och Sebastian tog en tur in till Side. Vi badade solade och
läste och hade det allmänt väldigt bra. När Pelle och Sebastian kom tillbaka så
bestämde sig Sophie och han att de skulle åka parasailing. Pelle och jag gick
ut på en gungande flytbrygga för att ta några kort på dem i luften. De var 200
meter upp som mest och de dinglade med benen och vinkade. När de kom tillbaka
så kunde man köpa kort och film och vi köpte på tok för många kort men Sophie
var lycklig över bilderna och detta var något hon drömt om länge. Efter
flygturen slappade vi ett tag till och sedan hem för att duscha och göra oss
iordning för ikväll hade vi bokat en italiensk restaurang (konstigt i Turkiet
men vi testade) maten var mycket god och vi var väldigt nöjda, mätta och
belåtna. Efter maten gick Sophie och Emma till poolbaren medans vi andra gick
hem och satte oss på altanen och pratade. Vi hörde när tjejerna hade veställt
en låt ”Living next door to Alice” och de skrek med i sången. Efter deras
poolpartyt sp gick tjejerna vidare till discot och dansade fram till kl.24.00.
Vi andra hade gått och lagt oss men var vakna för att höra när de kom hem.
Lördagen den 24 augusti så samma visa som varje morgon sena till
buffén men gick därifrån mätta och belåtna. Och idag låg vi på stranden igen
och det blåste stora stora vågor och vi lekte i dem och man kan säga att man
förstår att vattnet är hårt. Vi tjejer låg på stranden hela dagen killar var
ute och gick längs stora vägen till Side i värmen. De kom sedan ner en stund
till oss och sedan gick upp till rummet. Vi gick sedan hem duschade och gjorde
oss iordning för att gå på en fiskrestaurang Mimosa och det var väldigt god mat
igen och vi tycker nog att småplocket man får innan maten är det godaste. Efter
maten gick vi till poolbaren och hängde en stund, tjejerna sprang hem för att
byta kläder och sedan drog med hem och de drog med sig en kille från Örebro ut
och Sophie var hemma vid halv ett och de större barnen kom hem betydligt senare
(05.00).
Söndagen den 25 augusti gick alla upp utom Sebastian, Sophie sprang
ut och la handdukar vid poolen men det var ju fullt redan. Folk lägger ut saker
på natten så det går ju inte att få någon stol och det har vi inte fattat. Men
vi fick några stolar lite längre bort. Efter frukosten så gick tjejerna till
poolen, Sebastian sov vidare och Pelle och jag gick in till Side för att se på
amfiteater och de gamla utgrävningarna. Vi gick även in på museet och sedan så
köpte vi ett par lampor med oss hem, och jag har så fruktansvärt svårt att
hålla på att pruta och jiddra med dessa säljare och kan verkligen inte det utan
jag blir säkert lurad hela tiden. Vi tog en taxi hem till hotellet och jag gick
och la mig vid tjejerna och Pelle och Sebastian tog en promenad som vanligt. Vi
låg kvar vid poolen till 17.00 tiden och tjejerna handlade i poolbaren. Vi
satte oss sedan utanför på vår altan och läste och jag försökte skriva vilket
inte gick så bra. Vi duschade och gjorde oss klara till 19.00 för att avnjuta
vår sista buffé. Efter en mycket god måltid tog vi en taxi in till Side för att
shoppa det sista. Side är verkligen fullt av folk och liv och rörelse. Tjejerna
köpte sina sista prylar och sedan tog vi en taxi hem. Vi packade och förberedde
vår hemfärd och sedan var det dags att gå och lägga sig.
Måndagen den 26 augusti så hade vi för ovanlighetens skull att
klockan på ringning så vi gick upp vid 08.00 och duschade och packade klart det
sista. Vi checkade ut innan vi gick ner för att äta den enormt goda
frukostbuffén (kommer bli svårt att matcha den när man kommer hem)Vi åt i lugn
takt och vid 10.45 kom bussen för att hämta oss och köra oss till flygplatsen.
Att resa med syrgas vet vi ju att det kan vara knepigt och det var det även nu
i säkerhetskontrollen nummer 2 ett par olika telefonsamtal fick ringas sen
släpptes vi iväg. Vi kollade taxfreen och de andra affärerna sedan satt vi och
väntade på att vi skulle få boarda men planet var försenat så vi satt kvar
lugnt och stilla när alla började ställa sig i kö. Vi gick ombord bland de
sista och personalen på Thomas Cook är verkligen fantastiska och så trevliga.
Flygturen tog 3,5 tim och det var mycket barnskrik på denna resa. Sophie har ju
ont i huvudet så vi hade gett henne naproxen och alvedon innan vi gick på planet så hon somnade när hon fått filt och kudde
mot min axel. Hon vaknade till liv lagom till maten skulle serveras. Vi landade
en halvtimme senare än vad som var tänkt och det tog en tid att ta sig genom
passkontrollen, väskorna gick fortare och sedan ut för att leta efter en skylt
med Sophie Lundgrens namn (som var felstavat till Sophies stora förtret). Vi
kom hem och jag tror vi alla tyckte det var skönt att komma hem och packa upp,
tvätta och äta svampmackor. Nu väntar sängen och mental förberedelse för att
skola och jobb börjar imorgon.
På det stora hela har vi alla och
framförallt Sophie haft en fantastisk vecka i Turkiet med sol, bad, dans,
shopping, god mat och mycket gemenskap med familjen allt det hon ville ha. Vi
tackar Min Stora Dag (Malin och Birgitta) av hela vårt hjärta, Vi tackar även
Ving/Thomas Cook för den fantastiska servicen ni gav oss. Tänk vad otroligt mycket
bra ni kan göra genom att hjälpa barn/ungdomar att få glömma all smärta,
elände, sjukhus, rädsla och en stor sorg och omvandla till glädje, hopp och en
tro på att allt bara kan bli bättre. Ni har vår absolut största respekt och ni
är värda så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar