En mycket känslosam vecka

Måndagen började bra Sophie kom iväg till skolan och var kvar i skolan till 13.30. Hon ringde mig på jobbet och sa att hon kände sig trött och snurrig så hon skulle ta bussen 2 hållplatser. Jag sa till henne att åka hem och vila och om hon kände sig sämre eller att det blev någon förändring så skulle hon ringa Pelle.
Själv hade jag en tandvärk som heter duga och jag är livrädd för att gå till tandläkaren och då menar jag LIVRÄDD. Har gått i KBT för några år sedan och då rensade man ut min mun under narkos och gjorde mig tandlös sedan föll allt igen och jag vågade inte ta mig i kragen och gå igen men nu har jag en sönderbiten tand och den är totalförstörd så den måste bort. Jag mailade tandläkaren på Narkoskliniken och hon mailade tillbaka ganska fort och sa att tandsköterskan skulle ringa upp.vilket hon gjorde så jag fick tid på onsdagen.
Kvällen avlöpte lugn och stillsam Sophie verkade må bättre men hon har ju så ont i huvudet hela tiden...
Tisdagmorgonen väckte jag Sophie men hon sa direkt att hon hade jätte ont i huvudet och då sa jag sov ett tag till och börja lite senare men ta alvedon så att huvudvärken kan gå ner lite (det gör den ty aldrig) Vi åkte till jobbet och när jag satt på tvärbanan så ringde Sophie och sa att hela höger ben hade domnat och det durrade.Hon kunde inte gå på benet och Emma som var hemma sov hårt men jag sa att jag ska försöka få tag på henne. Emma fick hämta syrgas och ge till Sophie och vi hade telefonkontakt. Pelle var beredd på att åka hem om något hände och jag skulle försöka jobba mina timmar. Efter en timme hade det inte blivit någon förbättring så jag ringde mottagningen och vår koordinator hon sa att vi skulle åka in direkt. Pelle hämtade Sophie hemma och åkte till sjukhuset och där väntade de inte länge förrän de blev visade in på ett rum och sedan kom en läkare och de skrevs in på Q82.

Jag jobbade på och hade ondare än någon gång tidigare och jag ringde upp tandläkaren och sa som det var och hon sa att hon skulle kolla om jag inte behövde komma tidigare. Tandläkaren ringde upp och frågade om jag kunde vara hos dem till 18 tiden vilket jag kaxigt svarade att jag kunde. Samtidigt som man har ont, är livrädd för besöket så har jag en dotter som ligger på sjukhus igen och hon skulle stanna över natten så vi bestämde att Pelle skulle hämta mig vid tandläkaren och skjutsa hem mig så jag kunde packa övernattningsväskan och sedan tillbaka till sjukhuset.

Sophie var själv ett par timmar men det hade gått bra för hon hade en pratglad familj som vi delade rum med. Vi slappade ett tag och tog en fika ute i matsalen och sedan gick vi och la oss.
Natten är ju som den är på ett sjukhus inte så mycket sömn men vi lyckades sova ett par timmar sammanhängande iallafall.

På onsdagen så åt vi frukost och Sophie hade ju fortfarande ont i huvudet och hon fick alvedon och naproxen men det hjälper inte så vi väntade på smärtteamet och nevrologen. Jag jobbade och Sophie spelade dator och läste. Grannen i rummet ville prata en del och till slut satte jag på mig lurar så jag kunde jobba klart med ansökningen som jag höll på med ,kanske inte min bästa men efter omständigheterna så gjorde jag så gott jag kunde. Läkarna kom in 3 st och satte sig och nickade hummade och började förklara i princip inget nytt mer än att de funderade på att testa att sätta in Catapresan för att försöka få huvudvärken att ge med sig. De pratade även om att ev sätta in någon blodtryck sänkande medicin vilket jag tycker låter konstigt med tanke på att man opererade för att öka trycket.. men de vet inte riktigt vad de ska göra för att hjälpa henne med värken så vi testar medicinen. De skulle sedan återkomma under eftermiddagen för att vi skulle kunna få åka hem på permission men de ville först se effekten av Catapresanen. Sophie blev ledsen och tycker att det är jobbigt att behöva ha ont hela tiden och ingen verkar veta vad man ska göra.

Personligen så tror jag att det verkar som om att hennes kropp klarar ett par veckor sedan så säger den ifrån genom att ge henne bortdommningar och vi måste sätta in syrgas. Det är så jobbigt att se hur hon reagerar för hon är så tapper och klarar så mycket men hon är inte stor och hon lider och det gjorde hon ju inte innan operationen. Hon hade i princip aldrig ont i huvudet innan och vi kan inte komma ihåg att hon pratat eller markerat med dommningar och durrningar innan 8 juni 2012. Jag frågade även om ev alternativa metoder typ akupunktur, massage, zonterapi  och fick svaret att jag man kan ju prova det skadar inte.

Sophie fick tabletten och det tog inte en halvtimme innan hon slogs ut och somnade innan hade hon sagt att hon mådde illa och att det snurrade. Hon sov i ca 2 timmar och när hon vaknade så frågade jag henne om vi skulle gå iväg och äta. Vi gick ner i fiket och åt och så köpte vi fikabröd upp till avdelningen. Vi kollade på tv och mumsade på fikabröd och så kom läkaren in och gjorde kontroller för att se om vi kunde åka hem och vi fick klartecken att åka om en liten stund men endast på permiss. Tabletter behöver tid att vänjas in så det finns en risk att Sophie kommer att bli trött ,må illa och bli snurrig de första dagarna. Vi packade ihop oss och väntade på att Pelle skulle hämta oss.Hem och få sova i sin egen säng är så skönt.

Utslagen tjej av starka tabletter




Torsdagsmorgonen så vaknade vi vid 8.30 och Sophie skulle bli hämtad av sin farfar för att tillbringa dagen nere hos dem. Jag skulle på begravning och sedan minnesstund och jag ville faktiskt inte missa det. Det var Anders Carlberg som skulle begravas kl 12.00 i Sofia kyrka och sedan skulle minnestunden vara på Fryshuset. Det var en mycket fin begravning och många gäster och minnestunden var fin och det var då det slog mig vilken enorm människa Anders var vilket arv han lämnar efter sig och vad många han har berört. Han kommer att vara saknad och vi som tror att alla är värda en andra chans tar vid och jobbar på i hans anda.



Sophie hade varit extremt trött och inte orkat göra något nere hos farmor och farfar. Hon mår illa av tabletterna och blir yr fast vi halverat dosen. Sebastian hämtade hem henne eftersom Pelle behövde jobba över och jag åkte inte från jobbet förrän vid 18 tiden. Vi åkte iväg och handlade lite och så köpte vi färdig mat med oss hem för jag var alldeles för trött för att ställa mig och laga mat.
Fredagsmorgonen så släppte vi Sophie hos Ellen där hon skulle vara medan jag jobbade. De såg på film och gick ut och pizza till lunch. Jag hämtade Sophie och vi åkte hem till ett renstädat hem vilket var otroligt skönt. Läkaren ringde och sa att de har bestämt att hon inte ska ta catapresanen längre utan de vill testa en ny medicin igen och de är väldigt fundersamma över huvudvärken. De tänker absolut inte sätta in någon blodtryck sänkande medicin utan hoppas att denna ska hjälpa och sedan ska vi tillbaka till sjukhuset på onsdag för att utvärdera hur det har gått med Gabapentin Sandoz. Den ska vänjas in med 1 tablett första dagen 2 andra dagen och sedan 3 tabletter om dagen. Pelle hämtade ut medicinen och Sophie fick ta en första kapsel medan jag var hemma och hon blev snurrig och illamående men huvudvärken verkade ge med sig.

Jag skulle iväg på min spanskakurs och Pelle skulle på klassträff från nian. Emma skulle fira Julia och de skulle ha en liten fikastund hemma hos oss med några kompisar så de tog hand om Sophie. Under middagen så ringer Emma och säger att Sophie är jättesnurrig och mår illa jag säger se till att hon ligger ner och vilar och se om det går över. Det gick över och huvudvärken dalade till 3 -4 på smärtskalan och det var länge sedan den var så låg.När jag kommer hem så är Sophie vaken och mår illa och hon känner att hon har ett tryck i huvudet hon får ta en alvedon och sedan så gå lägga sig.
Lördagen vaknade vi sent, Sophie kom ner och hade som vanligt jätteont i huvudet och tog en tablett och efter en stund kommer yrsel och illamåendet men hon kämpar på. Huvudvärken ger med sig och idag ska hon ta en till tablett till kvällen så vi håller tummarna att det kommer att fungera.

Pelle och jag flyr hemmet så Emma kan städa upp efter sin tillställning. Sophie ringer och frågar om hon får åka med Emma och Erik till Skärholmen och det är klart om hon tror hon orkar så åk. De kommer hem lite senare en oss och Sophie är blek och trött så nu blir det till att vila. Emma ska iväg på kvällen och vi har en lugn hemmakväll med god mat och urdålig tv.

Söndagen så ska Pelle köra fyrhjuling och Sophie vill följa med och nu verkar hon inte må illa av tabletten och bli yr inte så mycket iallafall. De är ute och kör ett tag och Sophie blir snabbt trött och så får hon vila. Faror och farfar kommer förbi och fikar Sophie tar en tablett och nu verkar det fungera inget illamående yrsel och huvudvärken är mycket mindre. Nu gäller det att hålla tummarna att det kommer att fungera. Nu ska vi iväg på 3 årskalas för finaste Vilgot fyller år imorgon.

Vi får se hur veckan kommer att avlöpa men jag hoppas för Sophies skull att tabletterna hjälper så hon kan gå halva dagarna i skolan.